Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

La Valette

Ämne: Franska marskalkar och generaler 1790–1871 · Napoleons män och franska militärer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 903 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

La Valette [-le'tt], Antoine Marie Chamans, grefve de L., fransk statsman, f. 1769, deltog som frivillig i de franska revolutionskrigen, vann general Bonapartes ynnest under dennes första italienska fälttåg, hvarunder han utmärkte sig i slaget vid Arcole (1796), der han utnämndes till kapten, och blef Bonapartes adjutant. Bonaparte använde honom i flere vigtiga militäriska, diplomatiska och politiska uppdrag i Italien, Frankrike, Tyskland och Egypten. Äfven vid statskuppen d. 18 Brumaire år VIII (d. 9 Nov. 1799) understödde L. verksamt Bonaparte. För att belöna hans tjenster och tillgifvenhet tillät Bonaparte honom att gifta sig med Emilie Louise de Beauharnais, en kusin till Bonapartes hustrus, Josephines, förste gemål. Under kejsaredömet utnämndes L. till generalpostdirektör och 1808 till grefve. Vid bourbonernas återkomst (1814) förlorade L. sitt ämbete och hörde till dem, som voro verksamma för Napoleons återuppsättande på tronen. Då Ludvig XVIII d. 20 Mars 1815 flydde från Paris, infann sig L. några timmar senare hos generalpostdirektören Ferrand och öfvertog i kejsarens namn förvaltningen af posten. Under "hundra dagarna" var han åter generalpostdirektör, men efter Napoleons fall (1815) arresterades L. och dömdes såsom högförrädare till döden. Han räddades dock af sin ädla maka, hvilken utverkade sig tillåtelse att besöka honom i hans fängelse dagen före den till hans afrättning utsatta dagen, d. 23 Dec. 1815, och der bytte kläder med honom samt qvarstannade i fängelset, medan L. lyckades fly. Efter att ett par veckor hafva legat dold i ett vindsrum i sjelfva utrikesministerhotellet i Paris räddades L., förklädd till engelsk öfverste, d. 9 Jan. 1816 af general Wilson och två andra engelsmän undan till Belgien. Hans uppoffrande maka qvarhölls någon tid i fängelset, der hon af själsångest förlorade förståndet. 1822 fick L. amnesti och återvände till Paris, der han afled 1830. Sina sista år egnade han uteslutande åt vården af sin olyckliga, sinnesrubbade maka (d. 1855). De båda makarna hvila i samma graf på kyrkogården Père-Lachaise, der i en vacker bas-relief framställas grefvinnan L:s hjeltemodiga uppoffring och sorgliga öde. E. W.