Landslag

Landslag. I sammanhang med de särskilda landens eller landskapens större sammanslutning till ett helt, hvilken egde rum under Folkungaätten, framträdde behofvet af en allmän rättsförfattning. Omedelbart efter uppteckningen af den sista af landskapslagarna finner man derför förberedelser till en för hela riket gällande lagstiftning. Såsom sådana kunna redan de allmänna stadgar betraktas, hvilka af konung Magnus Eriksson utfärdades under tiden kort före midten af det 14:de årh. Och år 1347 finner man en talrik lagkomité vara samlad i Örebro "ad corrigendum, reformandum et ad unam concordantiam et convenientiam leges singulorum legiferatuum regni Sueciae redigendum". Huruvida denna komités arbete redan nämnda år fullbordades är väl icke fullt afgjordt. Men säkert är att handskrifter af Magnus Erikssons landslag -- resultatet af detta arbete -- finnas redan från midten af det 14:de årh. De källor, som användes vid landslagens redaktion, voro hufvudsakligen Uplandsoch Östgöta-lagarna, äfvensom stadgar, hvilka af konung Magnus sjelf tidigare blifvit utfärdade. Lagens antagande på de särskilda landstingen, hvilket fordrades, för att den skulle erhålla gällande kraft, skedde icke på en gång. I Upland, Södermanland och Östergötland synes detta antagande hafva försiggått på 1350-talet. I Helsingland angifves deremot ännu 1374 dess gamla lag såsom gällande; men 1379 synes den nya der vara i bruk. I Vestergötland antogs den först i slutet af 1300-talet. Magnus Erikssons landslag saknar kunglig stadfästelse, vare sig att en sådan aldrig blifvit gifven eller ock gått förlorad. Den saknar också kyrkobalk, en följd af den protest, som af biskopsdömenas representanter afgafs mot rubbandet af kyrkans privilegier. -- Den osäkerhet i rättstillståndet, som var en följd af striden såväl mellan flere särskilda lagar och rättssedvanor inbördes som mellan dessa, och den äldre landslagen, föranledde emellertid under det följande århundradet en ny redaktion af denna: Kristofers landslag, som är försedd med kunglig stadfästelse, daterad "daghen efter Philippi och Jacobi apostlars dagh" (d. v. s. d. 2 Maj) år 1442. Denna stadfästelse, om hvars äkthet visserligen tvifvel blifvit framställda, förmäler, att lagen blifvit författad på biskoparnas, rådets och adelns "träghne och flitighe begären". Den hufvudsakliga källan till Kristofers landslag är den äldre landslagen, hvilken på somliga ställen följts så noga, att t. o. m. skriffel upptagits. I vissa afseenden förekomma likväl afvikande grundsatser. Äfven Kristofers landslag saknar kyrkobalk. För öfrigt är om båda landslagarna att anmärka, att de innehålla endast "landsrätt", i motsats mot den särskilda "stadsrätt", som redan från det 13:de årh. börjat utbilda sig. Äfven de båda landslagarna äro utgifna i "Samling af Sweriges Gamla Lagar", X och XII (se Landskapslagar). I. L.