Lule-elf

Lule-elf, den tredje i afseende på storleken bland Sveriges floder, bildas af två elfvar, Stora och Lilla Lule-elf, af hvilka den förra, den nordligare, är hufvudfloden. Bägge hafva sin upprinnelse från de stora snö- och isfälten i Sveriges högsta fjälltrakt i öfre delen af Lule lappmark. Stora Lule-elf uppkommer på Sulitelmas norra sluttning samt flyter till en början i nordlig och nordöstlig riktning genom de stora, ödsliga fjällsjöarna Virijaure (572 m. öfver hafvet), Vastijaure (548 m.) m. fl., upptagande en mängd tillflöden från de kringliggande fjällen, tills den utfaller i den öfversta af den märkvärdiga rad af sjöar -- Tsidna-, Snorra-, Kaska- och Stuor Lule-jaure --, hvilka under det gemensamma namnet Stora Lulevattnen sträcka sig genom de ogästvänliga, endast af lappar bebodda fjälltrakterna från granskapet af svensk-norska gränsen mot s. ö., en längd af mera än 140 km., och trappstegsvis sänka sig, den ena störtande ned i den andra genom skummande forsar eller lodräta vattenfall. Det märkligaste bland dessa fall är Ädna muorki kurtje, eller Stora sjöfallet, der vattenmassan kastar sig i tre afsatser utför en brant af 38,5 m. Straxt nedanför fallet upptages Teusaädno, en ansenlig, från n. kommande elf och aflopp för en mängd betydliga fjällsjöar, tillsammans bildande ett vattendrag af mera än 100 km. längd. Det nedersta af Lulevattnen, det egentligen s. k. Stora Lulevattnet, ligger vid 375 m. höjd och upptager från n. Sjaunja-ån (omkr. 75 km.). Kort efter utloppet ur denna sjö störtar sig elfven utför de tre Porjusforsarna, af hvilka den öfversta, Porjus, har 4,1 m., den mellersta, Napar, 26,4 m. och den nedersta, Luspakoski, 20,5 m. fallhöjd. Efter en kort hvila brusar floden å nyo utför ett fall, det berömda Njommelsaska l. Harsprånget, Europas största och vildaste vattenfall, efter mångas åsigt äfven det ståtligaste, hvarest floden på en sträcka af 3 km. sänker sig icke mindre än omkr. 80 m., af hvilka mer än 30 m. kommer på sjelfva hufvudfallet. Djupt nedgräfd emellan höga stränder, skyndar elfven vidare i sydöstlig riktning, i början fortfarande omgifven af storartade, men ogästvänliga fjälloch skogstrakter, sedermera med en och annan gård vid stranden af lugnvattnen, hvilka här ofta omvexla med långa, steniga och ofarbara forsar. Under vägen upptages från n. Muddusjokk från det vidsträckta myrlandet Muddus. Denna biflod bildar straxt före sitt inlopp i Lule-elf det präktiga, 42 m. höga vattenfallet Muddus Katjatak. Vid Porsiedet, vid 66 m. höjd öfver hafvet, upptager floden den skummande Lilla Lule-elf. Sistnämnda flod, med en längd af. omkr. 210 km. från källsjöarna ö. om Sulitelma, afför vattnen från de många sjöar, som samla sig på sydöstra sluttningen af de väldiga fjällen omkring Sulitelma, Sarektjokko och Kebnekaise. Lilla L. flyter genom den vackra Qvickjockdalen och vidare genom de ansenliga, genom smärre forsar förenade sjöarna Saggatjaure (308 m. öfver hafvet), Tjåmotis-, Skalka-, Parki-, Randi-, Purki- och Vaikijaure (264 m.), förbi Jockmock samt i brusande fart utför några fall fram till hufvudfloden, under vägen upptagande en mängd bifloder, bland hvilka den märkligaste är Perlelfven (omkr. 130 km.). Lilla Lule-elfs dal ligger betydligt lägre än Stora Lule-elfs och har jämväl lemnat plats för någon odling. Sedan de bägge elfgrenarna förenats, störtar den ansenliga floden utför den vackra Porsiforsen, men flyter derefter bred, djup och majestätisk till hafvet nedanför staden Luleå, endast vid Edefors och Hedensfors afbruten genom vattenfall. Nästan hela denna sträcka är ovanligt rik på naturskönhet och kan i detta hänseende ställas vid sidan af, om icke framför, de mest berömda trakter i vårt land, liksom ock den nedre, tätt bebyggda elfdalen har att erbjuda en för denna breddgrad sällsynt odling och bördighet. -- Hela vattendragets längd är omkr. 440 km. Dess flodområde beräknas till 27,000 qvkm. A. G.