Matstrupe

Matstrupe, Lat. oesophagus, anat., den smala del af digestionsröret, hvilken sträcker sig från svalgets nedre ände vid nedre kanten af ringbrosket (se Larynx) till magen. Den tomma, hos en fullvuxen menniska 28--30 cm. långa matstrupen ligger som en platt sträng upptill fram på halskotorna och bakom den mjuka delen af luftstrupen. I brösthålan ligger han mellan lungornas bakkanter, först till höger om, sedan framför aorta, i hvilket läge till henne han träder genom mellangärdet till magen vid cardia (se Mage). Utspänd, kan matstrupen få en vidd af 2--2,5 cm. Hans vägg utgöres innerst af en ganska tjock slemhinna, utanpå denna af ringformigt och der utanpå af longitudinelt ordnade muskeltrådar, hvilka uppåt höra till det strierade, nedåt till det glatta slaget och småningom utbytas mot hvarandra. Slemhinnan innehåller slemkörtlar, hvilkas afsöndring lättar tuggans nedglidning från svalg till mage. Hon täckes af flerlagrigt skif-epitel på papiller och är således olik magens, mot hvilken hon afgränsas i en taggig rand, kallad ora serrata. Ytterst omgifves matstrupen af en ringa mängd lucker bindväf, som ingår i och fäster honom vid granskapet, hvilket fästande äfven i vexlande grad eger rum derigenom att ur den yttre longitudinella muskulaturen bundtar utgå och häfta, vanligast vid stora bronkerna och lungsäcken, stundom ock vid luftstrupe, hjertsäck och aorta. -- Rörets lumen är af vexlande största utspänningsvidd på olika ställen, trängst vid passagen genom mellangärdet. Någon gång har röret omedelbart der ofvan funnits vidgadt, något säckformigt, en variation, som anses föranleda den hos menniskan sällsynta idislingen af födan. Bildningen påminner om magformen hos idislarna. -- Till följd af matstrupens läge kunna större, hårda, trögt nedgående tuggor trycka på luftstrupen och vålla storknirig eller, om de fastna, qväfning. Spetsiga hårda ämnen (benskärfvor, nålar o. s. v.), som fastnat i matstrupen, bilda sår deri samt kunna genomborra hans vägg och skada grannarna: lungor, hjerta och aorta, ja ofta medföra döden. G. v. D.