Mört

Mört, Leuciscus rutilus L., zool., utgör typen för mörtfiskslägtet (Leuciscus Cuv.) af karpfiskarnas familj och de mjukfeniga fiskarnas ordning. I mera omfattande bemärkelse utgöras mörtens samslägtingar i Gamla och Nya verlden af omkr. nittio arter, af hvilka dock flere torde vara osäkra. Mörten når en längd af 20--30 cm. samt utmärkes genom i enkel rad sittande svalgtänder, 42 fjäll i sidolinien, något utringad analfena (med 12--13 strålar) samt föga uppstigande munspringa. Färgen är på ryggen svartgrön, sidorna äro silfverfärgade och buksidan hvitaktig. Ögonringen är röd, fenorna mer eller mindre röda, ljusare hos yngre. Hannen är smärtare än honan samt har, liksom många andra cyprinider, under lektiden små vårtlika utväxter på fjällen. Mörten är allmän i hela Europa n. om Alperna och förekommer ända upp till Karesuando i Sverige, men går i Norge ej ofvan Gudbrandsdalen. I Lapplands högre belägna sjöar träffas mörten, liksom andra karpfiskar, mera sparsamt eller saknas alldeles. I södra och mellersta Sverige förekommer han deremot talrikt och i vissa sjöar i stor mängd. Härigenom blifver han af ej obetydlig vigt såsom födoämne för befolkningen. Der vattnet är klart blifver mörtens kött hvitt och välsmakande, men det är benigt och försmås derför af de förmögnare. Mörten fiskas med annan fisk i not, på särskilda för detta ändamål afsedda nät, i mjärdar samt på mete. Såsom föda för andra fiskar är mörten af vigt för fisket. Åtskilliga bastarder mellan mört och andra karpfiskar hafva anträffats, såsom mellan braxen och mört: Abramidopsis Leukartii Sieboldt (Cyprinus Buggenhagii Bl.), anträffad hos oss i Ringsjön och vid Karlskrona, mellan björkna och mört: Abramis abramo rutilus Holandre, samt mellan mört och sarf: Scandiniopsis Jäckel. R. L.