Sida 374
Mörner ...
(depart. Roer). Sedan 1857 är det en krets i preussiska regeringsområdet Düsseldorf. -- 2. Fordom hufvudstad i ofvannämnda furstendöme. 3,869 innev. (1880). Gymnasium, skollärareseminarium. Siden och ylleväfveri.
Mörsare (T. mörser, Eng. mortar, Fr. mortier, egentl. mortel), artill., kortare, mortel-liknande artilleripjeser, afsedda att utslunga projektiler i höga banor (kasteld) med stor fallkraft. Mål för mörsare-elden utgöra i allmänhet horisontala föremål af större utsträckning. Mörsare äro såväl slätborrade som refflade. De hafva stor kaliber, för att projektilen (bomben, granaten) må kunna inrymma stor sprängladdning, samt 4--5 kalibers längd på loppet. Laddningsvigten utgör vanligen 4 proc. af projektilvigten. På loppets längd inverka utom den ringa laddningsvigten äfven lättheten att betjena mörsaren samt den önskade träffsäkerheten. Mörsare hafva särskild krutkammare af mindre kaliber än loppet samt af cylindrisk eller stympad konisk form. Lavetterna hvila direkt på bäddningen och äro vanligtvis s. k. mörsareblock l. mörsarelavetter (se Lavettage, sp. 913). Mörsaren jämte block transporteras på s. k. mörsarevagn. Såsom en god representant för kastpjeser må nämnas Krupps 21 cm. mörsare, som väger ungefär lika mycket som vår 12 cm. kanon m/85. Skottvidden utgör 3,600 m. Projektilerna, af omkr. 79 kg. vigt, äro granater med 14,5 kg. sprängladdning samt torpedogranater med 36--48 kg. sprängladdning (d. v. s. omkr. 1 svensk centner). Granatkarteschen innehåller 1,700 skrot. Krupp har äfven konstruerat en 24 cm. mörsare med 1 1/2 gånger större projektilvigt än 21 cm. mörsarens. Projektilerna till äldre slätborrade, ehuru ännu i bruk varande, mörsare kallas bomber. H. W. W.
Mörsarefartyg. Se Bombskepp.
Mörsarekasematt. Se Kasematt.
Mörsarevärn, befästningsk., ett batteri, som är afsedt för bestyckning med mörsare. Sådana batterier göras nästan alltid nedsänkta. Mörsarna uppställas på bäddningar ungefär 3,5 m. bakom vallen, hvilkens höjd är åtminstone manshöjd. Mellan mörsarna finnas till servisens skydd skanskorgstraverser af minst manshöjd. H. W. W.
Mörsill, socken i Jämtlands län, Undersåkers tingslag. Areal 32?469 har. 770 innev. (1885). Annex till Undersåker, Hernösands stift, Jämtlands Vestra kontrakt.
Mörskom (F. Myrskylä), socken i Nylands län, Pernå härad, Mäntsälä domsaga, Finland, är ett imperielt pastorat af 3:dje kl., Borgå stift och domprosteri. Areal 221 qvkm. 2,450 innev. (1883), till öfvervägande delen svensktalande. A. G. F.
Mört, Leuciscus rutilus L., zool., utgör typen för mörtfiskslägtet (Leuciscus Cuv.) af karpfiskarnas familj och de mjukfeniga fiskarnas ordning. I mera omfattande bemärkelse utgöras mörtens samslägtingar i Gamla och Nya verlden af omkr. nittio arter, af hvilka dock flere torde vara osäkra. Mörten når en längd af 20--30 cm. samt utmärkes genom i enkel rad sittande svalgtänder, 42 fjäll i sidolinien, något utringad analfena (med 12--13 strålar) samt föga uppstigande munspringa. Färgen är på ryggen svartgrön, sidorna äro silfverfärgade och buksidan hvitaktig. Ögonringen är röd, fenorna mer eller mindre röda, ljusare hos yngre. Hannen är smärtare än honan samt har, liksom många andra cyprinider, under lektiden små vårtlika utväxter på fjällen. Mörten är allmän i hela Europa n. om Alperna och förekommer ända upp till Karesuando i Sverige, men går i Norge ej ofvan Gudbrandsdalen. I Lapplands högre belägna sjöar träffas mörten, liksom andra karpfiskar, mera sparsamt eller saknas alldeles. I södra och mellersta Sverige förekommer han deremot talrikt och i vissa sjöar i stor mängd. Härigenom blifver han af ej obetydlig vigt såsom födoämne för befolkningen. Der vattnet är klart blifver mörtens kött hvitt och välsmakande, men det är benigt och försmås derför af de förmögnare. Mörten fiskas med annan fisk i not, på särskilda för detta ändamål afsedda nät, i mjärdar samt på mete. Såsom föda för andra fiskar är mörten af vigt för fisket. Åtskilliga bastarder mellan mört och andra karpfiskar hafva anträffats, såsom mellan braxen och mört: Abramidopsis Leukartii Sieboldt (Cyprinus Buggenhagii Bl.), anträffad hos oss i Ringsjön och vid Karlskrona, mellan björkna och mört: Abramis abramo rutilus Holandre, samt mellan mört och sarf: Scandiniopsis Jäckel. R. L.
Möser, Justus, tysk statsman och skriftställare, f. 1720 i Osnabrück, utnämndes 1747 i sin fädernestad till »advocatus patriae», blef s. å. derjämte syndikus hos ridderskapet och 1768 geheime regeringsreferent. Död 1794. Skötseln af nämnda maktpåliggande sysslor i en liten stat med högst invecklad organisation utbildade hos M. en politisk insigt och duglighet af eminent art, på samma gång som hans menniskovänliga, fläckfria karakter gjorde honom allmänt uppburen. Genom sitt skriftställeri vardt han en stark främjare af Tysklands utveckling, framförallt i afseende på praktiska, folkliga och rent nationella syftningar. Hans Osnabrückische geschichte (2 bd, 1768; 3:dje uppl. 1819) blef epokgörande, i det den förtäljde om sjelfva folkets utveckling, dervid tagande till utgångspunkt landtgårdarnas öden och allmogens äldsta sociala förhållanden. I de allmännyttiga uppsatserna Patriotische phantasien (saml. 1774; flere uppl.) utvecklade han i konsten att skämtande inprägla sanningen en förmåga, som jämförts med B. Franklins. Särskildt vände han sig ironiskt mot förvända seder och husliga missförhållanden samt framställde nationalekonomiska tankar, som voro långt före hans tid. På det estetiska området skref M. mot Gottsched Harlekin, oder vertheidigung des grotesk-komischen (1761). M. anses vara en af Tysklands bäste prosaister. Hans »Werke» utgåfvos 1842--43, i 10 bd. I Osnabrück restes 1836 en af F. Drake modellerad bildstod öfver honom.
Möss. Se Mus, zool. 2.
Mössdjuren, Muridae, zool., bilda en familj inom gnagarnas ordning och däggdjurens klass.
Källa: Project Runeberg · ·
