Sida 373
Mörner ...
hvilken hans ursprungsfriska teckning kunde gifva sig ett omedelbart uttryck. I Paris (1828) utgaf han äfven Scènes populaires de Naples, litografiska blad, som vunno allmänt bifall. S. å. återkom han till Stockholm. I hemlandet hade han under sin långa frånvaro befordrats till löjtnant 1820 och erhållit ryttmästares n. h. o. v. 1823. I Febr. 1829 invaldes han i Götiska förbundet, der han antog namnet Hjalmar Romfarare. Han idkade äfven här flitigt sin teckningsverksamhet och utgaf Reseminnen från Frankrike, Tyskland och Italien (6 häften, 1829) samt Stockholmska scener (4 häften, 1830), de senare högst intressanta såsom prof af en till ämnena svensk genremålning, sådan den ej idkats sedan Hilleströms och Lauréus' tid, men med en friskare och djerfvare humor, en mer utarbetad karakteristik och en rikare anordning. Under sin vistelse i Stockholm utförde M. jämväl ett större och allvarligare arbete, nämligen en fris för ett rum å Rosendals lustslott, Odens ankomst till Sverige (fullbordad 1829). Men denna uppgift synes föga hafva svarat mot M:s begåfning och dittills vunna utveckling. Det var i handteckningar och akvareller han uttömde sin begåfning, sannolikt till följd af den makliga oförmåga till samlad ansträngning, som är många nordiska lynnen egen. »Ofta, då han besökte några bekanta», berättar B. von Beskow, »lade man ut, liksom i forsåt, åt honom några ark papper och en penna, och han hade knappt gått ett par hvarf på golfvet, förrän han satte sig ned och började teckna, allt under fortgående samtal, och innan man gifvit akt derpå, hade hans rika inbillning skapat en hel verld af bilder från alla land och tider, ömsom allvarliga, ömsom skämtsamma, allt efter som samtalets gång väckte hos honom den ena eller andra tanken.» Antalet af hans handteckningar är derför högst betydligt, ehuru de naturligtvis äro af mycket olika värde. 1830--36 vistades han i London och utgaf der Miscellaneous sketches of contrasts (1831) m. fl. litografiska album. Hans senare år skola förmörkats af sjuklighet och brist. Han begaf sig 1836 till Paris, der han efter en lång sjukdom afled d. 15 Sept. 1837. Ett par år senare utkommo i Stockholm M:s sista handteckningar, litografierade af J. Cardon (2 häft., 1839). -rn.
14. Mörner, Karl Göran Detlof, grefve, ämbetsman, politiker, son af M. 11, föddes d. 31 Okt. 1808 och ingick, efter 1825--29 idkade studier i Upsala, i Svea hofrätt, der han 1848 utnämndes till hofrättsråd. Samma år utsågs han ock till justitieombudsmannens suppleant och kallades 1851 till konsultativt statsråd. Sistnämnda befattning utbytte han 1858 mot presidentskapet i Kammarrätten, hvilket han, hunnen till pensionsåldern, nedlade 1874. Vid sidan af denna i och för sig synnerligen framstående ämbetsmannaverksamhet utöfvade han med fäderneärfd förkärlek från 1858 till sin död direktörsskapet inom Landtbruksakademien och intog jämväl någon tid (från 1860) ordförandeplatsen inom Riddarhus-direktionen. I nära samband med dessa sidor af hans offentliga verksamhet stod ock ett lifligt deltagande i riksdagsförhandlingarna, först på Riddarhuset, bland hvars ledande män han länge räknades, och derefter, 1867--75, inom riksdagens Första kammare. M. var en utpräglad politisk personlighet, strängt konservativ till sina grundsatser och skarp motståndare till representationsförändringen af år 1866, hvilken han ock sökte förebygga genom framläggandet af ett motförslag, men högt aktad af alla partier för sin omutliga redbarhet och stora duglighet. Han afled i Stockholm d. 12 Maj 1878. J. H.
Mörnerska husarerna. Se Kronprinsens husarregemente.
Mörrum, socken i Blekinge län, Listers härad. Areal 6,790 har. 3,622 innev. (1885). M. bildar med Elleholm ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Listers och Bräkne kontrakt.
Mörrumsån, vattendrag i Småland och Bleking, upprinner ur en liten sjö vid Stockatorp i Korsberga socken vid 272,5 m. höjd, flyter först under olika namn med stridt och stenigt lopp sydligt genom Storsjön, Ängshultsjön och Nordsjön till sjön Madkroken (195 m.), derefter åt s. v. och v. till den stora sjön Örken (188 m.) och vidare under namn af Drefån, Vartorpaån och Lideqvarnsån genom Drefsjön, Vartorpasjön, Norrasjön och Öjaren till Tolgsjön, som från n. upptager afloppet från Åsasjön och genom den korta Åbyån åt s. utfaller i Helgasjön (162 m.). Denna sjö upptager Hjulatorpsån samt afloppet för Innaren och en mängd andra sjöar samt afflyter mot s. vid Helgevärma medelst två armar, som omsluta flere holmar. Härefter går ån sydvestligt med ett djup af 1--3 m. och en bredd af 30--60 m. samt lugn vatten, af brutet af endast korta fall, genom Bergqvarasjön, Gemlasjön och Furen till Salen, som från n. emottager Moedaån (35 km.) och från n. v. Skaddeån (30 km.). Under namn af Husebyån flyter vattendraget vidare söderut till sjön Åsnen (138,5 m.). I detta betydliga bäcken förstärkes vattenmassan af en mängd tillflöden, af hvilka det största är Aggån l. Skyeån (65 km.). Från Åsnen afflyter ån söderut genom två armar, som förenas i Hönshyltefjorden, hvarefter densamma med omvexlande lugnvatten och korta forsar fortsätter sitt lopp i en trång floddal genom Bleking till sitt utlopp i Östersjön vid Elleholm. Det är endast i detta sitt nedre lopp som ån bär sitt geografiska namn, Mörrumsån. Der eger ock rum ett betydligt laxfiske (»Karlshamnslax»). Vattendragets hela längd är omkr. 175 km. Dess vattenområde uppskattas till 6,400 qvkm. A. G.
Mörs (Fr. Meurs). 1. Fordom tyskt furstendöme, vid venstra Rhenstranden, mellan Rhen och hertigdömet Geldern. Omkr. 330 qvkm. Under medeltiden hade det grefvar, som voro länspligtiga till Kleve. År 1600 kom det till prins Morits af Nassau-Oranien, inom hvars ätt det stannade till Vilhelm III:s död (1702), då det efter biläggandet af den oraniska arfföljdsstriden tillföll Preussen. 1707 blef det furstendöme. 1801--14 tillhörde det Frankrike
Källa: Project Runeberg · ·
