Oudinot

Oudinot [-nå']. 1. Charles Nicolas O., hertig af Reggio, marskalk af Frankrike, född 1767, utmärkte sig under revolutionskrigen och blef 1799 divisionsgeneral. I spetsen för en grenadierdivision af Lannes' kår stormade han vid Austerlitz (1805) Pratzen-höjden och medverkade till fiendens grundliga nederlag. I slaget vid Wagram (1809) förde han 2:dra armékåren med synnerlig tapperhet mot fiendens front, hvarför han belönades med marskalksstafven och hertiglig värdighet. På 1812 års tåg mot Ryssland anförde O. 2:dra och i början af 1813 års krig i Tyskland 12:te kåren. Efter stilleståndets utgång fick han befälet öfver de tre armékårer, som skulle rycka fram mot Berlin. Han förlorade då slaget vid Gross-Beeren (d. 23 Aug. 1813). Han var äfven, i spetsen för 12:te kåren, med i nederlaget vid Dennewitz (d. 6 Sept.). I slaget vid Wachau (d. 16 Okt.) förde han med ära två divisioner af »unga gardet». Efter Napoleons fall (1814) slöt O. sig till Ludvig XVIII och fick befälet öfver en division. Under Hundra dagarna (1815) förblef han i overksamhet. Såsom chef för 1:sta armékåren deltog O. i 1823 års fälttåg i Spanien. Efter Julirevolutionen (1830) drog han sig tillbaka. Död såsom guvernör för Invalidhotellet 1847. -- 2. Victor O., hertig af Reggio, fransk general, den föregåendes son, f. 1791, d. 1863, slöt sig 1848 till Februarirevolutionen, erhöll i April s. å. kommandot öfver alparmén och ledde 1849 den franska militärexpeditionen till Rom, hvilken återställde Pius IX:s myndighet i Kyrkostaten. I Nationalförsamlingen öfvergick han 1851 från det bonapartistiska till det orleanska partiet. Han häktades vid statskuppen d. 2 Dec. s. å., men frigafs efter några dagar och lefde derefter på sina gods. 1. C. O. N.