Poinsot [påängså'], Louis, fransk matematiker, f. i Paris, 1777, blef 1809 professor i matematik vid École polytechnique i Paris, var sedan 1843 medlem af Bureau des longitudes och dog i Paris 1859. P. författade åtskilliga arbeten i mekanik och ren matematik. Till mekanikens utveckling bidrog han väsentligen genom den rent geometriska metod, som han angaf för lösningen af frågor rörande kroppars rotation, samt genom att vid härledningen af mekanikens grundläggande satser utgå från teorien för kraftpar. Inom den rena matematiken behandlade han företrädesvis talteorien samt teorien för polygoner och polyedrar, hvilken sistnämnda teori af honom utbildades genom införande af de s. k. stjernpolyedrarna (se Polyeder). Bland P:s skrifter må nämnas Théorie nouvelle de la rotation des corps (i »Journal des mathématiques pures et appliquées», 1834) och Elements de statique (1804; 11:te uppl. 1872), en lärobok, som i många årtionden ansågs såsom klassisk. G. E.
Ppint [påä'ng], Fr., egentl. punkt; öga på en tärning; enheten för vinst- och förlustberäkning i spel. -- Point d'appui [-pyi], understödspunkt för en häfstång, stödjepunkt. -- Point de vue [dö vy], synpunkt. -- Point d'honneur [dånnör], hederskänsla. -- Pointe [påä'ngt], egentl. spets, udd; udden i en qvickhet, det pikanta i en anekdot. -- Pointera [påä'ngt-], tillspetsa, uttala med pikant tonfall.