Salpeter

Salpeter (förkortning af Lat. sal petrosum l. sal petrae, klippsalt), kem., miner., kallas salpetersyrans kaliumsalt eller kaliumnitrat. Detta salt förekommer färdigbildadt i naturen, dels såsom små nålformiga kristaller, blandadt med andra salter, i kalkstenshålor på Ceylon, i Kalabrien, Homburg och Amerika, dels såsom utvittringar på jordytan i Aragonien, Ungern och Ostindien. Salpeter innehålles dessutom i många växter. Förr bereddes detta salt på det sätt att man lät qväfvehaltiga animaliska ämnen ruttna tillsammans med kalk och aska samt utkokade återstoden, afdunstade lösningen till kristallisering och renade den så erhållna råsalpetern genom omkristallisering. För närvarande tillverkas den mesta salpetern af chile-salpeter (natriumnitrat) och klorkalium. Salpetern anskjuter vid långsam kristallisering i långa, färglösa, strimmiga prismer, som icke vittra i luften och lätt lösas i vatten. Den har kylande, något bitter smak, verkar nedsättande på hjertverksamheten och är urindrifvande, i större doser giftig. Upphettas den med kol eller organiska ämnen, inträffa mer eller mindre våldsamma explosioner. Salpeter användes till beredning af krut, till saltning af kött, såsom oxidationsmedel, till medicinskt bruk o. s. v. -- Om natronsalpeter se Chile-salpeter; om ammoniaksalpeter se Ammoniaksalter, sp. 640. P. T. C. Ant. Sj.