Tarent

Tarent (Lat. Tarentum, Grek. Taras), det nuv. Taranto, en ursprungligen grekisk stad i södra Italien vid nordligaste hörnet af den rymliga Tarentinska hafsviken i en bördig och af naturen på allt vis gynnad trakt. Enligt sägnen skall T. hafva grundlagts år 707 f. Kr. af parthenier (se d. o.) från Sparta under ledning af en viss Falantos. Blomstrande handel och näringslif gjorde T. till en af de rikaste och mäktigaste grekiska städerna i det s. k. Stor-Grekland. Berömd var bland dess produkter i synnerhet den tarentinska purpurn, hvilken ansågs stå tillbaka endast för den tyriska. Med rikedomen följde yppighet och njutningslusta, och T. var beryktadt för sina vekliga seder. Mot de närboende, italiska folken hade tarentinerna att bestå hårda strider, men lyckades häfda sitt oberoende, till dess de 281 f. Kr. råkade i krig med romarna. Till sitt bistånd kallade de konung Pyrrhos (se d. o.) i Epirus. Men sedan denne efter vexlande krigslycka återvändt till sitt land, måste staden gifva sig under romerskt välde (272 f. Kr.). Under andra puniska kriget intogs den af Hannibal (212 f. Kr.), men återeröfrades 209, hvarvid 30,000 af dess innevånare såldes till slafvar. År 123 f.Kr. förlades dit en romersk militärkoloni under namn af Colonia Neptunia (emedan Neptunus l. Poseidon alltid betraktats såsom stadens skyddsgud). Efter Vestromerska rikets fall (476) var T. skiftevis utsatt för goters, langobarders och saraseners anfall. Robert Guiscard eröfrade det 1063. Hans son Boemund var furste af T. A. M. A.