Ule elf

Ule elf (Uleå elf), F. Oulujoki, bildar utlopp för vattenmassan i Ule träsk (se d. o.) i Uleåborgs län, Finland, samt utrinner, efter ett lopp af 101 km., i Bottniska viken invid Uleåborgs stad. Med inberäkning af Ule träsks vattenbassäng och dess tillflöden utgör elfvens flodområde öfver 20,000 qvkm. Elfvens medelbredd är 250--500 m., djup 1,5--5 m. Elfven framrinner mellan höga, väl odlade stränder under ett mycket stridt lopp -- sammanlagda fallhöjden utgör 122 m. --, som ställvis får utseendet af en oafbruten fors. Tack vare sin vattenmängd och de tid efter annan företagna strömrensningarna (betydliga sådana egde rum redan under 1700-talet) kan elfven befaras med båt utmed hela sin längd samt med 1,5 m. djupgående ångslupar den 37 km. långa sträckan från Merikoski fors, straxt invid Uleåborg, till Muhos kyrkoby. Medelståndets vattenmassa beräknas vara 400 kbm. i sekunden, högflods vattenmassan inemot 1,000 kbm. i sekunden. De största forsarna äro: Niskakoski, hvilken elfven bildar straxt vid utflödet ur Ule träsk (fallhöjden 31 m.; beräknad naturkraft 158,000 hästkr.), den 21 km. långa och 58 m. höga Pyhäkoski, den mäktigaste af Finlands forsar (naturkraften uppskattad till 292,000 hästkr.), samt den invid Uleåborg belägna, steniga och farliga Merikoski (höjd 7,6 m.). Ule elf utgör den egentliga kommunikationsleden mellan kusten och det inre landet för befolkningen äfven utom dess flodområde samt anlitas synnerligen mycket af resande och turister för färden från Kajana och Ule träsk till Uleåborg. Allmänheten betjenas dervid af edsvurna styrmän, hvilkas erfarenhet och mod ofta sättas på hårdt prof vid den ställvis svindlande farten nedför elfven. -- Berömd är elfven för sin lax, som fångas rätt ymnigt. A. G. F.