Utkast om äktenskapets nöjen

til den sanna äktenskaps-kärleken, grundar sig uppå Herrans kärlek emot Församlingen, deraf kallas Herren uti Ordet Brudgume och Man, och Församlingen Brud och Hustru. Ifrån detta äktenskap är Församlingen Församling, både i större och mindre afseende. Församling i mindre afseende utgör en sådan menniska, uti hvilken Församling är. Deraf synes, at Herrans förening med en Församlings menniska, är sjelfva ursprunget til den sanna äktenskaps-kärleken. Men at denna förening kan vara ursprung dertil, härrör deraf, at Herrens förening med Församlingens menniska, är förening emellan Godt och Sant. Af Herren är det goda, och hos menniskan är det sanna. Häraf upkommer den föreningen, som kallas Himmelska Äktenskapet. Ifrån detta äktenskap härflyter den sanna äktenskaps-kärleken emellan 2:ne makar, så framt de äro i sådan förening med Herren. Deraf synes då, at den sanna äktenskaps-kärleken är allena af Herren, och finnes hos dem, hos hvilka det goda och sanna är förenadt, och hvilket är ifrån Honom. Emedan föreningen dem emellan är inbördes, och svarar til hvarandra å ömse sidor, så säges det af Herren, at de äro uti Honom och Han uti dem. Joh. 12: 20. Denna förening, eller detta äktenskap är ifrån skapelsen så inrättadt, at mannen är skapad at föreställa det Sannas förstånd, och qvinnan det Godas tilgifvenhet; följakteligen, mannen at vara sant och qvinnan at vara Godt. När det