Sida 24
XII
likafom voro de {kapade til ett. Da de viljit, lida de ingen brift på förnöjande krafter, hvarförutan kårleken fkulle vara fom en til/längd ådra. Denna kraften opnar ådran , bibehåller defs fortgång, underftodjer föreningen , få at mannens lifs vafende parar fig med defs makas lifs våfende, lammanbinder dem, och de blifva et kött. De fåga, at de förnöjande krafternas njutning, ej kunna befkrifvas med ord u-tur något fpråk i den naturliga verlden, ej eller fattas med andra begrep ån andeliga.
XII.
At den fanna åktenfkaps - kårleken inne-håller få många outfågeliga nöjen, at de öfvergå numror och ord, kan jåmvål fynas der-|f, at den kårleken år grunden for all him-raelflc och andelig kårlek , emedan mennifkart igpqom den , fjelf blir kårlek, ty dår alfkar den ena makan den andra, iåfom det goda älfkar det fanna, och det fanna ålfkar det godaj fåledes på et forebildande fått likafom Herren Iffkar Himmelen och Förfamlingcn, En fådan kårlek kunde ej gifvas, utan medeift åktenlkap, .uti hvilket mannen år det fanna, och des maka det goda. Når mennifkan har blifvit fådan kårlek genom åktenlkap, då år hon ock-få i kårlek til nåftan, och därifrån i kårlek til alt flags godt, och til alt flags fant- ty ifrån en mennifka, fåfom kårlek , kan ej annat ån all üags kårlek utgå. Deraf kommer, at åkten-ilcaf s-karleken år grunden til all himmelfk kår-, lek.
Källa: Project Runeberg ·