Utkast om äktenskapets nöjen

35----i

•ch til et väfende, likalom lifvets eld och ljus vore hos dem ucfllkt, och dä vanka de enlamme i den andra verldens öknar, tröge och ledfne vid fin egen varelle.

xxir.

Den fanna åktenfkaps-kärleken kan ej gifvas på annat lått, ån emellan tvänne, likafom Herrens förening upkommer emellan tvänne nämligen, Hekren och Himmelen, eller Herren och Forfamlingen. Alla , fom äro i himlarne och fom äro i Forfamlingen, fkola vara ett, genom inbördes kårlek utaf kårlek til Herren. Den Engel i himmelen och den menni-ika i forfamlingen fom icke få gör et med de öfrige, ar icke ifrån Himmelen, ej eller af Forfamlingen. För öfrigit beftår hela Hunmclen och hela verlden af två, hvartil alt hånförer fig. De tvänne ting fom äro uphof til alt det fom förenar, äro godt och fant; utaf dem, i et förknippade, uplifvas, underhålles och beftå alla ting, både i Himmelen och i verlden. Detta Ett upkommer då det goda år i det fanna, och det fednare i det förra, få at det fanna år det godas och det goda det fannas, hvarigenom det ena erkänner det andra fafom fit inbördes och genfvarande , ell:r fåfom fit verkande til der motverkande, och tvärtom. Ifrån detta åktenfkap i det hela upkommer den enfkildta äktenfkaps-kårleken Inni bör vara man och huffru emellan. Mannen år få fkapad, at han fkall utjöra det fannas

for-