Sida 36
XXII
36--
förflånd och qvinnan det godas vilja, följak-reliken ; mannen ar vara det lanna och huftrun at vara det goda, få at bägge utgöra det lanna och goda i form , och der år denna formen lom kallas fullkomlig mennifka och Guds beläte. Då det nu ifrån fkapelien år få vifligen inrättadt, at det fanna bor hora til det goda och det goda til det fanna, och båda ålfka hvarandra inbördes, ja, gifva hvarandra et ömt echo, lå följer, at det ej kan gifvas et Javt fom åktenfkapügen är förenadt med tvänne fårfkildra godheter, och få tvärtom; ej eller kan et förftånd vara förenadt med tvänne får-fkilta viljor, och få tvärtom; ej eller kan en andelig mennifka gifvas, fom år förenad med tvänne fårfkilra Förfamlingar: åfvenlå kan icke en man förenas til lit inre med tviinne qvinnor. Den inre föreningen år likafom fjå-lens och hjertats. Ja , om man få må fåga, utgör mannen likafom huftruns fjäl, men hu-fhun mannens hjerta Mannen meddelar
och
**) I den heliga Skrift nämnes ofta fjäl ocli hjerta, med fjäl betecknas dar forftåndets lif , och lefver, ner efter troil, men med hjerta betecknas dnr viljans lif, eller lefvernet elter karleken: at mannen motfvarar forftåndet fy nes jämväl deraf, at der är han, hvilken befår den ägo jord, fom opnar for honom fit varma och fruktbärande fkote, det '|than lom utfår i Förlamlingen de fannings-frö, fom fkoln gro ocli bara frukt, men qvinnan motfvarar Jorden och Fårfamlingen, det är hon fom med lin godhet emottager deffa kärleks-panter, det ar ho,ri fom fodrar den fp a'da affodan med få mycken ömhet, ii ipycktn iorgfällighet, få mycken kailek 3
Källa: Project Runeberg ·