Sida 19
X
it uti åktenfkapets nöje år intet orent och o-kyfkt. fåledes ej något orukrigt. Men at tvärtom , i horeriets nöje år ej annat, ån orent, okyfkt och otuktigt. Han kånner ock, at nedifrån upftiger det okylka, men ofvanifrån ned-ftiger det kyfka. Den fom år i horeriets nöje, kan ej formårka detta, emedan han kånner det helvetifka fåfom fin himrnei. Håraf följer, at åktenfkapets kårlek, äfven i fin yttcrfta utöfning år fjelfva reni eren och fjelfva kyfkhe-ten ; och at horeriets kårlek i fina öfningar år fjelfva orenheten och fjelfva okyfkh.eten. E-medan de nöjen, fom uprinna af få olika kärlek fynas utvärtes lika, ånfkönt, de invärtes äro aldeles olika, i anfeende til deras ftridan-de åndamål.; få forefes af Herren, at. ej horeriets nöjen upffiga i Himmelen, äfven fom ej åktenfkapets nöjen nedftiga i helvetet.
X.
Det fades, at åktenfkaps-kårleken, fom ar naturlig, nedftiger ifrån kärleken til godt och fant, fom år en andelig kårlek: Således förhåller fig detta andejiga titi åktenfkapets naturliga kärlek, fålom orfaken til gerningen, därföre kommer aflelie-karleken af förening emellan det goda och fanna, eller kårleken at frambringa det goda genom det fanna, och'det ianna utaf det goda, ifrån hvilken fortplanr-nings-kårleken nedftiger, hvaruti få mycken ljuflighet och välluft beftår. Tvärtom, horeriets kårlek, fora år naturlig, kommer af kärleken
Källa: Project Runeberg ·