Sida 9
IV
öch'liknelfe j ty ?:ne Makar (om äro uti ak-tenfkaps kårlek ar Hekken , ålfka hvarandra, inbördes och af hjertat å ornfe (idor, och 13-ledes ifrån det innerlb. Och deraf händer, at ånfkont de åro til utleende tvänne, äro de likväl' til ändamålet ett. De åro tvänne i anfeende ril kropparne, men ett i anfeende til lefvernets (eller det rådande lifs begäret fom urgör lifvet) och detta förhåller fig- jåmförelle-vis lom med våra ögon, åro de icke tvänne , men inftamma uti en fynpunkt? Likaledes ä-ro icka öronen tvänne, men ett i anfeende til hörfeln ? Äfvenfå båda armarne och båda fot-terne åro de icke tvänne lemmar, men göra dock ett, i anfeende til nyttjandet, eller lika-fom fkulle hand-arbetet fke af en arm , och gången af en fot. Samma egenfkap hafva alla tviifaldiga lemmar hos mennifkan , hvarföre de o c Ida hånföra fig, til det goda och det fan-na : den lemmen fom år åt höger til det goda , och den åt vånfter til det länna. Lika år det med mannen och hans huftru, då emellan dem finnes en fannfkyllig Äktenfkapskårlek : de åro tvänne i anfeende til kropparne, men ett, i anleende til lefvernets hvarföre ockfä tvänne Makar i Himmelen , ej kallas tvänne Änglar utan en. Häraf lynes, at mennifkan blir kårlekens form, och i fölgd dåraf åfven en Himmelens form , hvilken genom Äkten-fkapet utgör Herrans beläte och liknelle.
Mennifl
Källa: Project Runeberg ·