Sida 31
XVIII
XIV.
inre i evighet, kommer den mennifkan, hvilken flydt horerier fåfom fynder, och hvilken blifvit införd i äktenfkaps-kärieken hår i verlden af Herren. Då nu makarne invårtes, beftåndigt uplifvas af en förnyande ungdom , följer, at den fanna åktenfkaps-kårieken oup-horligen tiivåxer, och ingår alt mer och mer i fina utfokta fållheter, hvilka från verldenes fkapelle dem blifvit utledde; fållheter fom höra til den innerfta himmelen, och hafva deras urlprung från Herrens kårlek til Himmelen och Förlamlingen, och deraf ifrån den kårlek det goda har til det fanna; en kårlek ifrån hvilken all glädje i himlarne hårflyter. Denna mennifkans tiltagande ungdom , hårrör deraf, at hon inkommer uti det godas och lan-nas åktenfkap, och uti det goda finnes et be-modande at beftåndigt ålfka fanning, och lika,lå i det fanna et bemödande at beftåndigt älfka det goda: Huftrun föreftjiller då fkepel-fen eller formen af det goda, fåfom mannen formen af det lanna. Igenom detta bemödande fkiijer mennifkan ifrån fig alt trumpet och åldrigt, och ikläder fig en lifaktig, glad och tilväxande ungdom. At den mennifka fom lefvat i verlden i den fanna äktenfkaps-kärle-ken, efter döden kommer i det himmelfka äkten (kaper, fom förr är nämdt, fynes ryde-ligen därutaf, at af äktenfkaperne i himmelen aldrig födas barn änfkönt makarne där förena fig, utan i ftäller för barn framalftras godheter och fan.iüngar, och fåledes vilhet 5 deraf kom.
HWj
Källa: Project Runeberg ·