Sida 35
Skarlakansfeber
35
Skarlakansfeber tros äfven hafva öfverförts genom mjölk, derigenom att personer, som nyss tillfrisknat eller som bott i samma hus som sjuka, mjölkat korna eller mätt ut mjölken till försäljning.
H varje fall af svalg-inflammation (»halsfluss») i ett bus, der skarlakansfeber förekommer, bör anses misstänkt och i stånd att meddela smitta. Under en farsot af skarlakansfeber bör halsfluss hos ett barn vara ett tillräckligt skäl att hålla det inom hus och afstänga det från beröring med friska.
Det första fall af skarlakansfeber i ett hus eller en familj bör omsorgsfullt isoleras. Det lyckas blott högst sällan att begränsa sjukdomens spridning, men denna åtgärd bör dock i alla händelser gälla som en regel. En möjligen ådragen smitta skall säkert visa sig inom loppet af en vecka.
Inkubatioustiden är kortare än i de andra utslagsfebrarne, troligen ej längre än 3 dagar, högst 4 å 5. Redan under dessa dagar inställer sig vanligen ett af de förebådande sjukdomstecknen, nämligen ansvälning af svalgets slemhinna i förening med svårighet att svälja.
Smittan inkommer i kroppen vanligen genom svalget och lungorna.
Sjukdomen inträder under mycket häftiga symtom: plötslig känsla af illamående, trötthet och svindel, om nätterna oro, sprittningar och yrsel; värk i hufvud och ben, »ondt i halsen» och kräkningar förekomma i nästan alla fall; hos små barn ofta konvulsioner. Kroppsvärmen stiger hastigt till stor höjd: 40 å 41 eller ännu högre. Törst och svårighet att svälja inträda. Tungan är lifligt röd på kanterna och i spetsen, på hvilken man ofta ser små punktformiga upphöjningar (»smultrontunga»).
Redan samma dag eller senast dagen clerpå visar sig utslaget, först på halsen och öfre delen af bröstet. Det börjar som fläckar, sammansatta af små, fina, röda punkter, tätt spridda öfver en större yta; fläckarne sammanflyta med hvarandra till stora, mer eller mindre intensivt röda ytor. Utslaget betäcker antingen hela kroppen med en jemn rodnad eller man ser en intensiv, prickig rodnad
Källa: Internet Archive ·