Sida 14
3. Skolan och bildningen
bildningssökande är därför vis om han, av den dagliga tid han kan bruka till läsning, knappt ger tidningarna en tiondel.
Och om det är fullkomligt riktigt att folkskolebildningens resultat bland annat bör vara: att den utgående lärjungen skall äga »färdigheten att med förstånd och fullt begripande läsa en väl redigerad stor, daglig politisk tidning», så är det ett fullt lika eftersträvansvärt bildningsresultat att lärjungen skall veta vad han av tidningarna bör — lämna oläst!
Distinguo (jag utväljer el. urskiljer) — denna Montaignes vishetsregel borde framför någon annan vara skolans mål att bibringa sina lärjungar, ty i och med denna visbet hava de vunnit det yppersta medlet för en fortsatt kulturutveckling.
Men som slutsats av alla fördomsfria betraktelser över det nuvarande undervisningsverket framgår: att skolan lika litet meddelar denna som någon annan stor levnadsvishet. Den ger insikter och färdigheter, vilka varken äro organiskt förbundna med livet, ej heller med varandra organiskt sammansmälta till bildning. »Bildning är icke vad vi lärt, utan vad vi hava kvar, när vi glömt allt vad vi lärt.» När tusen årtal och namn, formler och fakta sjunkit ned i glömskans hav, då borde, som behållning av den formella förståndsutvecklingen finnas kvar en tankereda och en slutledningskonst, vilka framför allt komme att visa sig i en klar syn på sambandet mellan orsak och verkan, i ett vaket förutseende, i en utvecklad förmåga att välja och fullfölja sina mål; i möjligheten att se det närvarande i samband med det förflutna och med framtiden, och — för att bruka bilden från de ovan anförda exemplen — en omtanke, som ej glömmer att taga skottet
Källa: Project Runeberg ·