Sida 13
3. Skolan och bildningen
och tusen andra sätt kan en lärare med rik bildning, och således även en rik fond av idéförbindelser, försätta lärjungarnas minne och fantasi, förstånd och känsla i den livliga växelverkan, vars resultat blir en äkta själsodling, icke blott döda insikter.
Från allt flera håll klagar man över det nuvarande skolsystemets brister även när det gäller att förbinda insikterna med det praktiska livet och att meddela lärjungarna färdighet i att vid utgången ur skolan finna sig tillrätta med de hjälpmedel för en fortsatt självbildning, vilka nutidskulturen i så hög grad erbjuder. Även i detta avseende är skolundervisningen med dess inproppningsmetod ett hinder för självverksamheten, en hämsko på fortbildningsdriften, ett undertryckande av bildningsanlaget. Jag har hört mer än en erfaren lärare försäkra: att vid utgåendet ur skolan ha eleverna förlorat såväl förmåga att tänka som att iakttaga.
Bland de hjälpmedel, självbildningen äger, plägar man — och med rätt — nämna tidningarna. Men det gagn de, å ena sidan, verkligen göra bildningen, det motväga de genom att allt mera vänja människorna från att läsa böcker. Och detta skulle redan vara till stor skada för bildningen, även om det innehåll, tidningarna i sin lättare form erbjöde, vore allt igenom ypperligt. Nu blir ofta följden den, att pressen mera tjänar obildningens än bildningens sak. Ty under sin inbördes konkurrentkamp vinna flertalet tidningar allmänheten genom att underblåsa dess småaktigaste intressen, dess skandal- och skvallerlusta. Vad pressen verkar för kulturen blir sålunda en ren obetydlighet mot vad den skattar åt notiser och alla slags tillfälliga viktigheter, genom vilka tanke och känsla, kunskapshåg och fantasi hava lika litet att vinna. Den
Källa: Project Runeberg ·