Bildning : några synpunkter

samt ett uppvisande av förhållandet mellan orsak och verkan i samhällslivet — således i levande material».

Att litteraturläsningen bör utsträckas även till världslitteraturen synes mig framgå som nödvändig följd av författarens tankegång. Under denna förutsättning instämmer jag till fullo med hans uppfattning: att litteraturen har samma etiska intresse som historien, samma åskådlighet som naturvetenskaperna, samma förmåga att odla förståndet som matematiken: »En av Runebergs karaktärer är fullt lika logisk som det pytagoreiska teoremet». Men den förståndsbildning, litteraturen ger, blir verklig först genom förbindelsen med det levande livet, med fantasien och känslan — vilket, i fråga om matematiken, icke är möjligt förr än på de höjder, dit skolplanen icke flyttar lärjungarna.

Jag har här givit denna korta framställning av den finske författarens åsikter, emedan de även äro mina egna ända sedan jag började tänka över den erfarenheten: att bildningsresultaten bliva allt mindre, medan kunskapsmassorna bliva allt större. För egen del vill jag tillägga att även om den i hög grad önskvärda ändring, som den finske författaren påyrkar, bleve verklighet, så är därmed icke mycket vunnet för allmänbildningen, såvida icke lärarna frångå den föreställningen att kunskapen inom varje ämne är det i främsta rummet betydelsefulla, i stället för bildningen genom varje ämne. Bildningen vinnes endast genom att lärjungarna fritt få tänka, göra slutsatser och fälla omdömen; genom att läraren själv förstår att sinsemellan förbinda de olika kunskapsområdena. Skildringar av historiska tider och personligheter borde sålunda giva anledning att framhålla de fall, där dessa blivit ämne för litteraturen och konsten; med bilden av en bygd borde de historiska minnen eller estetiska intryck, vilka äro förenade med densamma, bli framhållna; en dikt, som uppläses, en fotografi, som förevisas vid teckningen av en tid, ett landskap, gör ofta framställningen oförgätlig. På dessa