Bildning : några synpunkter

det stoff, deras studier giva dem, och de fördjupa sig i sina andliga intryck på ett mycket innerligare sätt än de, som fått dessa intryck utportionerade efter en fastställd läroplan. Det är sålunda ej ovanligt att påträffa personer, vilka levat i en vrå, där ytterst få bildningstillfällen funnits, vilka endast haft några böcker och ringa vägledning, men som dock skaffat sig en äkta bildning. En sådan person har ägt just detta medfödda anlag för bildning, vilket gjort att varje stoff, han tillägnat sig, blivit hela pensonlighetens egendom, d. v. s. satt tanke, känsla och fantasi i den växelverkan under vilken de ömsesidigt höjt, vidgat och stärkt varandra. Sålunda ger även ett litet stoff en rik näring och ett litet område mycket stoff att bearbeta. En sådan person försummar ej tidningsbladet, men studerar blott boken; han undviker ej sällskap, men han söker ensamheten; bland böckerna går han helst till källorna, bland människorna helst till de självtänkande. I anlaget för bildning ingår nämligen instinkten att välja det stora intrycket bland de många små, det fina bland de mäånga råa, det sköna bland de många fula, det väckande bland de många förslöande. Jag har nyligen läst om en dansk matros, som aldrig nådde någon annan social ställning, än denna, med vilken man ju sällan plägar finna bildning förenad. Men denne mans naturanlag för kultur voro så stora, att han nådde en tankens, en känslans, en stilens förfining, vilken gjorde matrosens samtal och bref till en glädje för den författare, vilken hugfäst hans minne, en författare, som dock själf står på höjden av samtidens bildning.

Av egen erfarenhet kan jag intyga att det naturliga anlaget för bildning hos män och kvinnor av arbetsklassen stundom är så starkt att de — oaktat stora luckor i sitt vetande — tillkämpat sig en mycket mer äkta kultur, än många s. k. bildade, vilka stå blinda inför tidens största