Sida 17
4. Bruket av bildningsmedlen
frågor och oförstående inför dess storverk inom litteratur och konst. Dylika självbildade kroppsarbetare har jag icke endast funnit bland huvudstadens befolkning, vars tillfällen till föredrag, boklån, museibesök och musikaftnar ju äro jämförelsevis många. Nej, även bland landsbygdens befolkning har jag funnit självbildning, ehuru bildningsmöjligheterna där ännu äro så små, att otaliga goda bildningsanlag förgås i brist på den näring, som — med jämförelsevis ringa offer — skulle kunna tillföras landsbygdens bildningssökande t. ex. genom kringresande föreläsare samt rikhaltiga och icke av prästerna kontrollerade sockenbibliotek.
Överallt där den finnes, röjer sig i emellertid den verkliga begåvningen för bildning framför allt genom en ständig vakenhet vid varje bildningstillfälle, och genom medvetandet att ens bildning icke är något en gång för alla avslutat, utan tvärtom en livsprocess för vilken man måste skaffa näring likaväl som för kroppens. Goethe har givit det ypperliga rådet för självbildning: att man varje dag bör läsa något i en god bok, se en vacker tavla, höra någon god musik och göra en god handling! Den bildningsbegåvade kan följa dessa råd även under de mest ogynnsamma yttre förhållanden, om han också blott har några få böcker, dem han ofta läst »från pärm till pärm»; om också hans tavla endast är blomkrukan i hans fönster eller de av rimfrost klädda träden utanför; om också musiken endast är silverklangen i ett barnaskratt eller sparvarnas kvitter från ett plank; om också den goda handlingen icke är större än en hjälpsam handräckning, ett vänligt leende till en arbetskamrat!
En människa med bildningsanlag försakar andra ting för att kunna tillfredsställa sina bildnings- eller skönhetskraf. Mången gång, när jag hört människor, vilka giva ut stora summor för flärd, beklaga att de ej hava råd till mycket billigare, andliga njutningar, har jag kommit ihåg en fattig kvinna, som fick två kronor att köpa en
Källa: Project Runeberg ·