Bildning : några synpunkter

fantasien; ifall vi inse att varken hjärtats eller förståndets utveckling kan ersätta den sinnenas uppfostran, som ger oss en god smak — då börja vi förstå varför det är oegentligt att tala om hjärtats eller förståndets eller skönhetssinnets bildning. Våra olika förmögenheter kunna var för sig utvecklas och många slags färdigheter uppnås, utan att vi därför äga bildning. Ty denna är sammansmältningen av de skilda bildningsmomenten till en helhet; den är alla förmögenheters växelverkan sinsemellan. Ju mindre man kan särskilja hjärtats eller förståndets eller skönhetssinnets yttringar, ju fullständigare varje bildningsstoff upptages och omsättes av hela personligheten, ju mer äkta och rik är bildningen. En och samma insikt — t. ex. den om en stor mans liv — blir sålunda hos den bildade kunskap för minnet, åskådning för inbillningen, vilken ur den första bilden framkallar en mängd andra; den ger tanken anledning till omdömen, frågor och nya idéer; den sätter i rörelse en hel grupp av känslor — hänförelse, vördnad, dådlust — den tilltalar skönhetssinnet, och alla dessa sidor av själslivet erhålla en ökad styrka genom de olika själsegenskapernas ömsesidiga inverkan på varandra.

Men med denna uppfattning av bildningen följer som ovillkorlig visshet: att icke alla kunna bli bildade, de må äga huru rika bildningsmöjligheter som helst. Föräldrar, vilka giva sina barn den yppersta etiska, intellektuella och estetiska uppfostran, kunna dock lika litet vara vissa att de skola bli bildade människor som att de skola bli betydande människor eller plikttrogna människor. För bildning fordras nämligen naturanlag. Det är i saknad av dessa, som många stora lärdomsljus, många stora snillen förblivit råa. Ty deras andliga skaplynne har saknat den rörlighet, genom vilken bildningsmomentens hela mångfald flyter samman, eller den glöd, genom vilken tankens, känslans och inbillningens innehåll smälter samman till den högre enhet, som är bildning.