Sida 9
3. Skolan och bildningen
där grammatik och matematik äro övervägande, och där även inom de andra ämnena huvudvikten lägges vid abstraktioner, siffror, formler och kategorier, där blir följden ej endast den, att vetandet icke mäktar väcka hänförelse eller framkalla levande intryck av livet och världen. Nej, själva den med den »formella» undervisningen åsyftade förståndsutvecklingen blir i många fall en illusion, just emedan de levande bilder saknas, dem endast fantasien framkallar. Den finske författaren bevisar denna sats först med några exempel från matematiken, vars betydelse för allmän bildningen just anses vara att visa »det logiska förhållandet mellan grund och följd så klart och bindande, att lärjungen därigenom får ett mått på vad som i allmänhet är logiskt» och en syn på de stora, allmänna, objektiva lagarnas orubblighet.
Men huru te sig dessa satser i verkligheten, d. v. s. för ett barns begreppsutveckling?
Lärjungen får av läraren veta att 9 – 2 = 7 under alla förhållanden. Men en äldre kamrat frågar: om 9 sparvar sitta på ett träd och man skjuter 2, huru många sitta kvar? Man svarar 7, men blir utskrattad och får veta »att ingen sitter kvar, när man skjuter»! Detta är typiskt för otaliga fall, där man reder sig med sin formella insikt endast så länge som — intet skott kommer med i räkningen, och där man, just genom en outvecklad fantasi, försummar att taga skottet med i räkningen!
Eller man får i proportionsläran ett exempel som detta: om en man bygger en mur på 10 dagar, med 10 timmars arbetstid om dagen, så bygga 10 man den på en dag, 100 man på en timme. Och 6,000 man? På en minut blir då det — matematiskt riktiga — svaret. »Men 6,000 man kunna icke bygga muren på en minut. Det levande livet har återigen slagit matematiken på fingrarna. Den ofelbara proportionsläran är ofelbar blott inom vissa gränser.» Men lärjungen har ingen blick för
Källa: Project Runeberg ·