Sida 10
3. Skolan och bildningen
det levande livet, utan godkänner kritiklöst den matematiska »sanningen» att 6,000 man bygga muren på en minut — medan en smula fantasi skulle säga honom, att de blott kunde stå i vägen för varandra!
Invänder någon härtill att matematiken ej handlar om sparvar och tegelstenar utan om storheter, så är svaret riktigt från vetenskapsmannens abstrakta synpunkt, men ej från barn-psykologiens. Barnet hänger vid det konkreta på ett för de vuxna ofta retsamt sätt. De skolbarn, vilka på frågan: huru många äpplen man har kvar, när man ger bort två av tre? moltego tills en gosse slutligen svarade: »Vi äro inte vana att räkna med äpplen, vi räkna alltid med potatisar» — dessa skolbarn åskådliggöra huru stendöd barnets insikt är, när den icke kommit i samband med dess verklighetssinne. Detta samband förmedlas genom fantasien, men avskäres genom abstraktionen, och därför bliva under barnaåren abstraktionerna av ringa betydelse, även för förståndsutvecklingen.
Den finske författaren belyser genom andra exempel huru insikterna i modersmålets grammatik och syntax icke hindra ynglingar att begå språkfel sådana som t. ex. att Runeberg i Fänrik Ståls sägner »skildrar om» det finska kriget, ty språkbilden står ej klar för deras inre syn, utan ordet skildrar förväxlas med berättar. Ej heller hjälper språkkunskapen dem till en djupare förståelse av innehållet i vad de läsa. Så slöa äro ofta deras intryck, att de flesta nyblivna studenter skulle stå sig slätt om man bad dem redogöra för olikheten i Döbelns, Sandels’ och Adlercreutz’ karaktärer, »ty för de flesta stå dessa hjältar endast som tre exemplar av species general».
Överallt eftersträvas förståndsmässigheten på bekostnad av fantasien och känslan, och förståndsbildningens resultat blir därför en slapp åskådning och ett djupt främlingskap för det levande livet.
I stället för det innerliga samband med mänskligheten
Källa: Project Runeberg ·