Sida 100
Historien om en skeppsbotten
»Ja.»
»Känner ni honom närmare? Hvad vet ni om honom? Hvad tycker ni om honom?»
Det gick undan med frågorna, blef annat ljud i skällan.
»Han räknas bland Stockholms notabiliteter,» försäkrade jag och det med skäl.
»Hur så, på hvad sätt?»
»Jo ...»
»Men för all del var god och sitt!» så lät det nu. »Jaså, han är då mycket ansedd?»
»Ja visst. Att börja med, är han Stockholms förste dansör, sjelfskrifven på alla baler, bjuden på sjelfva slottet; har har till och med dansat med de kungliga damerna. Vidare ...»
»Vidare?»
»Vidare är han Stockholms förste jägare; de dyrbaraste jagtgevären äro alltid hans. Han leder de förnämsta jagtpartierna och förfelar aldrig sitt mål ... en mycket farlig karl, lika farlig för hararne som för damerna. Men det är inte nog än. Dertill är han vår förste seglare, eger den bästa lustjakten och vinner pris vid hvarje kappsegling. Ingen känner Stockholms skärgård bättre än han, han dansar öfver vågorna och flyger öfver skären.»
Af mycket mindre kan man få en romanhjelte.
»Är han rik?» frågade min uppmärksamma åhörarinna.
Det kände jag ej, och det var icke många, om ens någon, som kände det. Ö. förde ett dyrt lif och förblef länge en gåta för mången. För öfrigt är det ofta nog lättare att veta hvaraf en menniska dör, än hvaraf hon lefver; men säkert är, att icke var det på nedre börssalen vår hjelte lifligast figurerade.
Nu inträdde ändtligen bror Ask under många ursäkter för det han varit borta så länge.
»Du hade gerna kunnat be honom stiga in,» sade frun, »ty din vän här känner honom.»
»Hvem?» frågade Ask med rynkad panna.
»Grosshandlarn, vet jag.»
Ask spände sin gröna ögon i hustrun.
Ask har kattens ögon, tänkte jag, men han behöfver dem också.
»Jag såg honom genom fönstret,» förklarade jag; »men hur har du kommit i affärer med honom?»
Källa: Project Runeberg ·