Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död

»Diamantögon» och »cirkassiska gropar».

Vintern 1843—44 bodde i ett hus inom ett tobaks-' plantage vid Ladugårdslands Tullgata en notarie Sjögren. Under en månads tid fick han nästan dagliga besök af en gradpasserare, boende i hans grannskap, en lång, välväxt yngling med mildt, nästan qvinligt ansigte. Han hade kommit till Stockholm för att passera graderna vid Svea garde och upphöll sig också större delen af dagen i kasernen å Fredrikshof. Hans namn var Frans v. K**.

I likhet med så många andra af samma ålder och oerfarenhet, ansåg han allt som hände honom för mycket vig-tigt, och han kunde med den högtidligaste min i verlden berätta de mest hvardagliga saker. Derför när han en morgon lät notarien Sjögren förstå, att han aftonen förut haft de mest underbara äfventyr, afbröt Sjögren honom: »Jag vet det redan, du drack té hos Bianchini eller tog dig en likör hos Pohl,» den tiden ett par mycket kända konditorier inom hufvudstaden.

»Jo, det var mig ett skönt té och ena härliga likörer!» utropade Frans v. K**; »hör på dål När jag i går afton kom från Fredrikshof — klockan slog just åtta i Ladugårdslandet — fann jag porten till Nunnornas gård öppen. Under det jag bott här i trakten, har denna port ständigt hållits stängd, liksom fönsterluckorna hela tiden varit tillskrufvade. Nyfiken tittade jag in på gården och fann porten till sjelfva boningshuset likaledes öppen. Jag gick in i farstun och kom derifrån in i ett upplyst rum. Jag stannade, liksom förtrollad, vid åsynen af en ung flicka, som stod midt på golfvet, men så skön, att icke ens Mahomeds paradis torde ha hennes like. Men snart fick jag med djefvulen att göra, ty innan jag visste ordet af var ljuset släckt och jag sjelf ut-