Sida 13
Det blå sidenförklädet
»Hvad menar ni med hygglig och ohygglig?» frågade svarta dominon. »Är den hygglig som yfves af sin obepröfvade dygd, vårdad från barndomen af ömma föräldrar, af goda lärare och lärarinnor? Tänk er då hunger och köld på ena sidan af gatan och midtemot kanhända öfverflöd på allt. Tänk er vidare sammanställningen af dessa begge olika lotter och de strider, som följa deruppå, förfärliga om dagen, förfärliga om natten, då drömmen målar i rosenrödt, för att göra uppvaknandet och verkligheten än hemskare. Endast den, som så har stridt och ändå segrat, må kallas hygglig. Men om man icke stått emot, om man dukat under, är man ohygglig, är man alldeles fördömlig då?»
»Min Gud, ni riktigt förskräcker mig!» utropade arkitekten; »har jag då sjelfva sorgen och bedröfvelsen vid min sida!»
»Min herre! Det behöfs så mycket för glädjen och så litet för sorgen.»
»Ni var gladare när jag första gången såg er.»
»Ah, ni har då känt igen mig!» utbrast svarta dominon, tryckande krampaktigt hans arm intill sig.
»Jag gjorde det genast, fast jag inte ...»
»Ni har känt igen mig och det blott på rösten! Ni finner den då oförändrad. Finner ni äfven mitt ansigte så?»
Dervid lossade hon på banden i sin mask. Det flammade till, som ett stjernskott mellan nattliga skyar. Arkitekten tog ett steg tillbaka. Han såg ett ansigte, bländande skönt, och vid dess ögonfransar hängde tårar, klarare än diamantsmycket, som uppbar plymen i hennes sammetstock. Men det var icke det ansigtet Welinder väntade sig få skåda. Det var ingen tiljornas hjeltinna.
»Förlåt, men jag har alldeles misstagit mig,» förklarade han; »jag tog er för en annan.»
Den nyss aftagna masken satt ögonblickligen åter på sin plats.
»Ni kommer då inte ihåg,» yttrade den svarta dominon, men nu så lågmäldt, att det nästan lät som en hviskning, »ni ... ni mins då inte ... den der morgonen?»
»Hvilken morgon, om jag vågar fråga?»
»Då ni ... Ni har då helt och hållet glömt det blå sidenförklädet!»
Arkitekten stod en stund liksom förstenad. Men för hans själ upprann ett ljus, och vid dess sken trodde han sig
Källa: Project Runeberg ·