Sida 31
Madaskan
»Herra vill så ha,» svarade hon; »och nog gick det välan an, bara di kunne lära folk att äta hö och halm i ställe. Häromsistens skicka Landtbruksakadäma oss på halsa en vasker, som skulle lära oss spinna med två ändar på en gång. Tockna tokerier di hitta på, och det ska jag säga dem midt opp i syna, så långa och storiga di än ä’!»
»Kära herr kunglig förridare, hur är det med vår gamle Carl Johan nu för tiden?» frågade en gammal sten-huggarenka.
»Åjo, tackar å hans vägnar,» svarade kunglig förridarn, strykande sig om hakan; »vi gjorde en rutsch ut till Djurgården i dag, och vi skulle må mycket bättre, om vi väl voro af med de fördömda tidningarna och det nedriga Aftonbladet, som inte lemnar oss ett ögonblicks lugn. Ni läser väl inte Aftonbladet, min nådiga?»
»Nå, hvad tycker sektern om Emma?» frågade Madaskan Evers; »är hon inte rar? Och så duktig se’n! Hon är inte ängslig för att skura af ett golf, om det kniper, och ändå har hon broderat den här sidenhufvan åt mig på min födelsedag. Jag tjente hos hennes föräldrar strax efter det jag blef enka, men de bemötte mig mer som en vän. Flickan har jag skött se’n hon kom till, i messlingen och i kopporna med, och jag band händerna på henne, så hon inte skulle rifva sig. Inte ett ätr,. herre, inte på något ställe. Ack! De ha alla varit så goda mot mig!»
Evers betraktade med djup rörelse denna qvinna, som i sina egna mödor och besvär såg ett bevis på andras godhet.
»Bästa herr kunglig löpare, är det sannt, att kronprinsen har slädparti i morgon?» frågade en gammal kläd-ståndsfru.
»Så är det, min söta vän!» svarade kunglig löparen, sträckande på sig; »vi ha middag på Drottningholm och sedan ha vi bal.»
»Jag har inte sett kronprinsen, se’n jag i somras såg honom äta på Rosendal.»
»Herre Gud, hvad den kronprinsen är söt, när han äterl» sa’ Petterssonskan, som händelsevis befann sig i närheten.
»Antingen han äter eller inte äter, så är det en god och nådig herre,» förklarade kunglig löparen, »och bli vi väl en gång herrar på täppan, så ska det bli annat här i landet än det elände som nu . . .»
Nu spelade musiken upp till en ny dans.
Källa: Project Runeberg ·