Sida 34
Madaskan
hans bekostnad. Särskildt roligt var det att se Pettersson-skan, när hon gjorde sina tre hopp. Under ringdansen hade hon känt, att någon trampade på hennes klädning, och sökte derför, under det hon hoppade, att vrida sitt ansigte så bakut att hon kunde se hur det var fatt med kjorteln, och se fick hon. Kjorteln, sliten från lifvet, fläktade som ett segel, slitet i storm; men icke förlorande modet för det, fäste hon genast upp den med knappnålar.
Nu börjades dansen om igen, om möjligt ännu raskare; men denna gång segrade enkekyrkrådinnan Hans Ersson från Sorunda, till stor harm för Petterssonskan, och hon var just i begrepp att ge luft deråt, då någonting inträffade, som vände hennes uppmärksamhet åt annat håll.
Hennes man fodermarsken, hvilken hela tiden stått med ryggen mot ett hörn af danssalen, stirrande på dansen med skumma blickar, föll pladask i golfvet.
»Gud tröste mig!» ropade hans hustru, »han har fått sina vanliga konjaktioner åt hufvudet!»
Man rusade till för att hjelpa, bar fodermarsken in i ett annat rum, der han snart kom sig.
»Vänta, nu har jag det!» ropade skolmästaren; »hör hit, hör hit! Jag har en vers, dagen till ära. I ring, i ring!»
Ringen var snart i ordning, och skolmästaren började:
»Hippetipp, hippetapp, hippetupp!
Nu står glädjen i skyn som aska.
Länge lefve vår raska Madaska,
Som sig svänger i schal och salupp!
Hippetipp, hippetapp, hippetupp!»
Gränslöst var bifallet. Hvarje ord af den nya kupletten flög ögonblickligen in i hvarje minne och blixtsnabbt ut på läpparne igen. Vildare kunde ingen dans vara än den som nu började, och himlen vete, huru bjelkarne i den gamla kåken kunde hålla tillsamman. Men mer än hundraårig bekantskap löses ej så lätt.
När man kom till refrängen, tycktes en hvar, att döma af ansatsen, rusta sig till att göra sitt bästa, då olyckan ville att kungl. förridaren, som hoppade med sabeln på, råkade få denna mellan benen och med den följd att han damp fram-stupa midt i ringen, uppkastande dervid ett moln af dam. Men genom molnet smattrade en skrattsalva från hela ringen, och kungl. löparn fyrade på värst.
Källa: Project Runeberg ·