Sida 40
»Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
kastad först på gården och sedan på gatan, och allt gick så ögonblickligt, att jag icke ens hann tänka på motvärn.»
»Det der var verkligen ett äfventyr och så omvexlande som möjligt,» medgaf Sjögren; »men minst af allt väntade jag, att Nunnornas gård skulle bli scenen för dylikt, s
Nunnornas gård kallades den tiden den gård, som ännu i dag utgör Grefgatans norra fond, ett trähus med sin fronte-spis och sitt trädgårdsplank, numera dekoreradt och grundligare ombonadt samt långt ifrån motbjudande för ögat, men då ytterst förfallet och skräpande med sin urblekta citrongula färg, sin tillbommade port och sina tillskrufvade fönsterluckor*. Två gamla och ogifta systrar hade i många år egt och bebott gården, och det från verlden afstängda lif de fört hade gifvit anledning till benämningen. Men alltifrån deras död, som nära nog samtidigt inträffade, hade hela egendomen varit tillstängd för alla, ja för sjelfva dagens ljus, och det såg ut som hade pesten rasat inom dess väggar. Man visste icke ens, om det fanns egare till den.
De som närmare kände beskaffenheten af sjelfva boningshuset funno en förklaringsgrund till dess ödslighet deruti, att huset, som ursprungligen endast varit ett af plank hopslaget uthus, vid något tillfälle blifvit genom anbringande af en ny plankvägg med nödig mossfyllning förvandladt till boningshus, men det oaktadt befunnits knappast mer beboeligt under vintern än det varit förut.
Nu tycktes det på gradpasserarens berättelse, som hade Nunnornas gård oväntadt fått invånare, om ej just af det gästfria slaget. Frans v. K** trodde, att man borde begära förklaring af den nye hyresgästen öfver hans sätt att mottaga främmande, och bad Sjögren vara honom följaktig till gården, hvilket denne också genast gjorde. Men när de kommit dit, funno de gården sådan den länge varit: porten stängd, luckorna till, ej ett enda spår af invånare synligt. De sökte upplysning hos de närmaste grannarne; men ingen hade sedan den sista nunnans begrafning för två år tillbaka sett en enda lefvande varelse i detta öfvergifna hus, och alla förklarade med en mun, att den unge mannen sett i syne.
»Men är du väl säker på, att du inte drömt alltsammans?» frågade också Sjögren.
* Nunnornas gård finnes ej mer. På dess och angränsande tomt
reser sig nu Veterinärinstitutet.
Källa: Project Runeberg ·