Sida 75
Stånddrabantens gård
»Vesterås,» svarade farbror Walsterson med den artigaste bugning. Han tog för gifvet, att värdinnan frågade efter hans hembygd.
Grefvinnan betraktade sin bordskavaljer en stund, men vågade ett nytt försök.
»Comment trouvez-vous Paris, monsieur?»
»Vesterås,» svarade farbror Walsterson med hög röst, troende, att grefvinnan icke hört hans första svar.
Nu ledsnade värdinnan och lät honom ostörd fördjupa sig i en »Filet de boeuf piqué å la Chambord», som han ypperligt förstod, änskönt den var på franska.
Under det han så satt och mumsade, såg han grefvinnans servet falla på golfvet mellan sin och hennes stol. Glad att, ehuru stum, likväl kunna visa sig artig i handling, böjde han sig ned för att upptaga serveten. Men i detsamma han tog upp den för att lägga den på bordet, reste sig värdinnan häftigt från sin stol med ett utrop af förskräckelse, blandad med harm. Alla gästerna stirrade med bestörtning på grefvinnan.
Men den som icke blef minst bestört, det var farbror Walsterson. Det var icke en servet han höll i sin hand, utan ett spetstyg så vackert, att hans Marie skulle ha skattat sig lycklig, om hon haft det till krage.
»Gud nåde mig! Jag trodde det var serveten!» våndades farbror Walsterson, inseende sitt förfärliga misstag.
Excellensen Löwenhjelm brast snart ut i skratt, hvari alla de öfriga instämde.
»Det är följden af att vara alltför sedig ungkarl,» sade excellensen; »en sådan lär sig aldrig skilja mellan servet och underkjol.»
Farbror Walsterson var den ende som ej skrattade. Han förblef otröstlig, och dagen derpå var han på väg till Sverige, högst missbelåten med sin resa till Paris.
Vid ett besök i Vesterås några år derefter råkade jag ånyo farbror Walsterson. Han yttrade ej ett ord om vårt sammanträffande utrikes, men så många flere om sin dåliga helsa. Den gamle goddagspilten hade förlorat sin högsta njutning, sin goda matlust. En morgon frukosterade vi tillsammans, och jag följde uppmärksamt de afundsjuka blickar farbror Walsterson kastade på en herre, som med största lätthet förtärde två biffstekar.
Källa: Project Runeberg ·