Sida 392
»Ja, jag har numera ingenting här att göra,» yttrade Armand med en sorglig ton och en lika sorglig blick på Madeleinekyrkan.
»Ledru Rollin skall bli glad, när han får höra det.»
»Och jag också, när jag väl en gång är härifrån,» suckade Armand.
»Hvart går ni nu, monsieur Armand?»
»In i kyrkan.»
»Lycklig ni, som har tid att gå i kyrkan!» yttrade Albert leende.
»Mycket lycklig,» medgaf Armand, också leende, ehuru mindre gladt än Albert.
De begge konspiratörerna togo afsked af hvarandra, hvarefter Armand närmade sig den höga trappan som leder upp till kyrkan, nedanför hvilken flere tysande ekipage höllo.
»Det är förmodligen i dag en större messa,» yttrade han till en af kuskarne. #
»Nej, men ett större bröllop,» svarade kusken.
»Och brudparet är redan inne i kyrkan?»
»Nej, monsieur, men man väntar det hvart ögonblick.»
»Brudgummen är förmodligen någon rik borgare?»
»Det är en hertig, monsieur,» svarade kusken med en viss andakt, som röjde, att han hade sitt stall inom Faubourg S:t-Germain.
Armand borde icke ha väntat andra svar på sina frågor, hvilka följaktligen voro öfverflödiga; men han hoppades kanske att den han frågade, mindre väl underrättad om verkliga förhållandet, skulle åtminstone för tillfället gifva någon näring åt det bedrägliga hopp, som aldrig lemnar menniskan.
Armand intog första steget af trappan och vände sina ögon mot Madeleineplatsen, ty han ville ej gå in i kyrkan förrän han återsett de fyra vagnarne. Kanske hoppades han att den i hvilken hertigen åkte skulle köra omkull och dervid knäcka halsen på den förnäme brudgummen, i fall det lyckades denne komma helskinnad från mairen.
För dem som icke hafva sig bekant, huru en kristlig äkta förening knytes i Frankrike, berätta vi följande:
Kontrahenterna vända sig till en notarie, som upprättar ett äktenskapskontrakt, innehållande bland annat de vilkor, som å ömse sidor äro gjorda och antagna. Med
Källa: Project Runeberg ·
