Sida 380
»Ohoj!» skrek den beställsamme portvakten genom porten, »är vagnen der?»
»Tyst, ni skrämmer hästarne att skena!» förklarade Armand.
»Det är obegripligt att man icke svarar,» menade portvakten.
»Kan ni begära att man skall höra i en sådan dimma?» yttrade Armand.
Portvakten såg förvånad på vår hjelte, ty han hade aldrig förut hört, att dimman lägger sig på örhinnorna.
»Nyckeln passar icke, jag har tagit orätt nyckel,» sade Armand; »men det gör ingenting . . . Var god och lägg er på fyra fötter.»
»Hvad!» ropade portvakten, »skall jag lägga mig . . .» »På fyra fötter 1» »Fyra fötter? . . . Men monseig-neur...»
»Begriper ni då icke, att jag måste stiga på er rygg, för att kunna komma upp på muren?»
»Visserligen är det beqvämare . . . men .. . men, mon-seigneur . . .»1
»Se så, låt det gå fort nu bara,»
Källa: Project Runeberg ·
