Sida 394
vande de sjn hufvudsynderna som följa Magdalena; till höger visar sig Medlidandets engel, ömt betraktande den ångerfulla synderskan. Anbefald att framkalla Rättvisan, låter han i stället Oskulden, stödd af Tron och Hoppet, nalkas. Kärleken, sysselsatt med vården om tvänne barn, kan ej följa sina systrar, men anvisar med en blick den plats, som i de himmelska boningarna är förvarad åt den segrande dygden, under det att en annan engel mottager den frommes själ, uppstigande ur grafven, och visar denne det eviga lifvet, så ljust och härligt, på andra sidan grafven.
Huruvida Armand gjorde någon jemförelse mellan den botfärdiga, han såg på frontonen, och den obotfärdiga, han sett gå in i kyrkan, eller om han i öfrigt beundrade den yttre arkitekturen af kyrkan, veta vi icke; men att denna är beundransvärd, det vet hvar och en som en gång sett den
År 1764 lades grundstenen till en vanlig korskyrka på denna plats, och derpå arbetades ända till 1789, då arbetet, som redan kostat två millioner, afbröts.
Förnuftet, den enda gudom som den första revolutionen erkände, tyckte att det var nog med de två millionerna, och detta tycke var kanske icke så oförnuftigt.
År 1806 beslöt Napoleon fortsätta byggnaden, för att deraf göra ett tempel åt Äran, hans gudom, i hvilket borde inställas statyerna af de krigare, som offrat flitigast åt den grymmaste och blodigaste af alla gudinnor.
För detta ändamål ingåfvos icke mindre än 120 förslag, bland hvilka det af M. P. Vignon slutligen antogs. Denne började med att nedrifva allt som redan var färdigt, så när som på peristilens åtta kolonner.
Vignon hade knappast hunnit resa murarne och de flesta af pelarne till Ärans tempel, när restaurationen, efter att med främmande bajonetter ha bortjagat Äran och dess öfversteprest, anbefalde byggnadens förändring till en kyrka. Vignon fortsatte arbetet till sin död och blef begrafven under peristilen.
Verket fulländades dock i likhet med hans plan och framstår nu efter så vexlande öden som en härlig afbild af den antika byggnadskonsten.
Monumentet, 150 alnar i längd och 65 i bredd, är omgifvet af 52 fristående refflade pelare i korintisk stil, och sjelfva peristilen är formad af dubbla pelarrader. Man kan knappast se något prydligare än denna fasad.
Källa: Project Runeberg ·
