Sida 141
ANDIiA AKTEN.
141
adolf (ined en vägrande åtbörd). Hvilken förödmjukelse!
kravel (ser stint på honom, med stolthet). Min herre hoppades dä en annan belöning?
adolf (förvirrad). Jag, herr kommerseråd!
kravel. Ja, nu är jag säker derom. (Föraktligt.) Det finns , vissa personer, som anse ingenting omöjligt.
emelie. Goda pappa, tro inte . ..
adolf (går fram till Kravel). Jag kan försäkra herr kommerserådet att. . . (Kravel har tagit sin dotters hand och går öfver ät högra sidan.)
kattklo. Rör mig inte, käril noach. Han som betalte hundra riksdaler för fracken.
kattklo (förvirrad). Ni förvånas öfver, att jag fanns i den der möbeln I
noach. Visserligen 1 Visserligen !
kattklo. Jag skall säga er hur det förhöll sig. — Jag kom händelsevis att gå hit in, j och när jag skulle gå ut, tog ! jag miste om dörren.
kravel. Låt oss göra slut på det här.
kattklo. Och efter man hade försäkrat mig, att min frack . . .
noach (lyfter käppen). Här behöfs inte vidare prat! (Kattklo. som småningom näwiat sig dörren, springer.)
katharina. Se hur han
springer
Källa: Project Runeberg ·
