Sida 143
andIia akten.
143
kravel (går till Kattklo). Ah I Är det du, min kära måg?
adolf (afsides). Hans måg! Min Gudi Hon skall då gifta sig!
kattklo. Svärfar tyckes vara mycket upprörd, och mamsell darrar.
adolf (afsides). Ack, hvad jag gerna ville gastkrama honom! (Annett ger honom en hemlig vink att tvinga sig — derpå går hon bakom de andra till Emelie.)
kravel (halfhögt). Den der figuren hade smygt sig in till min dotter, i hopp att. . .
kattklo. Aha, unge man, ni söker förföra oskulden! — Det finns inga seder mera! adolf. Huru, min herre? kravel (skrattar föraktligt). Och hvad tycker baron väl? Han är son af klädmäklaren eller skräddaren, som bor här inunder.
kattklo (obetänksamt). Son af den gamle skurken!
adolf. Ni förolämpar min far!
kattklo. Er far har sålt åt mig en gammal frack för hundra riksdaler banko. Ni måste väl medge, att det der var något judiskt?
adolf (tager i honom och skakar honom). Om jag inte j hyste aktning för mamsell... i men jag träffar er nog, min herre. (Med eftertryck.) Och ni skall stå mig till ansvar! (Vid dess ord förskräcks Emelie och städer sig emot bordet.)
Källa: Project Runeberg ·
