Sida 152
152 EN TRAPPA UPP OCH Pa NEDRE huTTEN.
Omöjligt att nu få veta mer ... Jag har således den beskedlige Wadd att tacka för allt! Han har uppoffrat mycket för den faderlöse -— och jag har ännu ingenting gjort för honom. Han har rätt. . . Jag är bra otacksam. (Beslutsamt.) Men jag kan godtgöra allt... Ja, {lifligt) den der platsen i New-York, som jag afslog för hennes skull, för att inte skiljas från henne, den vill jag nu ta emot. Jag skyndar till korrespondenten, att den inte må bli upptagen af en annan; och sedan . . . sedan säger jag ett evigt farväl åt allt hopp om lycka. (Han tar sin hatt och går hastigt ut.)
Sjunde scenen.
Sjunde scenen.
(Fonden är upplyst. Man hör musiken på hälen, balgäster passera.)
NOACH (insomnad, man hör honom snarka).
Sång N:o 11.
Mel.: »När soleil gär upp öfver skogens bryn».
KÖR AF BALGÄSTER.
Hur glädtigt oss kallar musikens ljud Till nöjen och lekar och dans! Vi följa den manande festens bud Och motta' dess doftande krans. Vi rösterna höja till värdens lof, Mer härligt är ej uti kungens i hof,
Ty rikedom och glans,
Källa: Project Runeberg ·
