Sida 151
ANDIiA AKTEN.
151
noach (håller ännu madrassen och kudden). Hvad dä ? Det är ju redan förklaradt: »Du skall inte längre vara min son; men jag skall alltid vara din. far.» Det är ju klart som dagen, det. (Han tar ett par
1 Mg-)
adolf (hejdar honom åter). Skulle det vara möjligt? Jag är då inte Wadds son ?
noach (vill gå). Du kan inte vara hans son, då du är en annans.
adolf. Men hvarför dölja • det för mig?
noach. Han har alltid dolt det för mig, den lufvern; men nyss, då vreden och toddyn upptinat honom, gaf han sitt hjerta luft. (Han går att lägga madrassen och. kudden på sängen.)
adolf. Och hvem har då anförtrott mig i hans vård?
noach (sätter sig på sängen). Ah! Det är lika inveckladt som en härfva garn. (Han börjar som han skulle göra en lång berättelse.) På den tiden, då min syster Charlotte Malt gödde gäss i Malmö för att skicka rökta gåshalfvor till ' Stockholm . . . det var det skönaste man kunde smaka. adolf. Nå väl? noach (stammar). Ja, det var du, så vida inte . . . ty, ser du . . . (Han somnar.)
adolf. För Guds skull, Noach, berätta vidare. (Rör . vid honom ) Han sofver. —
Källa: Project Runeberg ·
