Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 182
Originalsida 182
Originalsida 182
Originalsida 183
182–183

Sida 182

182

EN TRAPPA UPP OCH Pa NEDRE huTTEN.

mjuka tjenare, hur står det till?

kravel (med bitterhet) Och i följd deraf återtar herr baron kanske sitt ord?

kattklo. Ja, af idel grannlagenhet —■ jag skulle inte kunna tillåta mig att intrassla er i min ruin.

kravel (kallt). Det är nog, jag vet hvad jag bör tänka om er, herr baron, — och jag lyckönskar mig, att alla relationer upphört oss emellan.

kattklo (vänder om och helsar). Som ni behagar, herr kommerseråd. — Räkna alltid på min vänskap.

kommissarien (kommer in från höger, med vaktmästaren och några spekulanter, som se sig omkring och samtala sakta i fonden). Vi skola strax skrida till verket. (Till vaktmästaren.) Tänd på ljusen! —• (Till Kravel.) Här är uppsatsen på lösören. — Kommerserådet har ingenting vidare att tillägga?

kravel (hastigt). Jo, tillägg min tafvelsamling, mitt silfver, min dotters juveler. —■ Jag måste till hvad pris som helst rädda mitt namn. (De närma sig bordet och samtala vidare med sakta röst!)

I (Man hör auktionsklockan, och några auktionsspekulanter in-' i träda. De säga till portvakten.) Det är ju en trappa upp, som auktionen är? (Hvarpå de stiga uppför trappan.)

Källa: Project Runeberg ·