Sida 181
T Hk DJE AKTEN.
181
kravel (studsar tillbaka). Huru? Med din omätliga förmögenhet?
kattklo. Hm! Hm! — Min förmögenhet. . .
kravel (allvarsamt). Är du inte din brors enda arfvinge?
kattklo (afsides). Ah! Hvilket infall! (Högt.) Jag trodde så --men föreställ sig, svärfar — — att det finns en pojkbyting, om vid pass tjugu år, som befinnes vara min brors son.
kravel (otåligt). Nå ja, men han är ju död?
kattklo. Han var död, men han har lefvat upp igen. — Den skurken missbrukar min godhet och påstår att han lefver.
kravel (ser kallt på honom). Ah! Verkligen?
kattklo. Han har skrifvit mig till i ett bref, att. . .
kravel (allvarsamt). Nog, nog, min herre ... jag får säga ; er, att jag inte tror ett ord af den der fabeln.
(Adolf inkommer genom porten, närmar sig trappan till höger, j ser sig sorgset omkring och går in genom den Ulla dörren til! Wadds mm.)
kattklo. Huru 1 Svärfar tror inte att det är sannt? — — Men sådant ser man ju alla dagar. — En person säges vara död, och rätt som det är träffar man honom lifs lefvande, den döde helsar på en och säger:
Källa: Project Runeberg ·
