Sida 210
210
KN TRAPPA uPP OCH PÅ NkDkic BOTTEN.
emelie {nära sin fars byrå). Fatta mod, pappa, fatta mod!
kravel. Stackars barn! Jag hade hoppats att kunna förskona dig från en så hård pröfning.
(Katharina går efter portvakten, som kommer ut med ett glas vatten.)
annett (kommerfram). Mamsell, jag har lagt i ordning alla mamsells askar.
emeue (fattar hennes havd). \ Min stackars Annett, du finner väl, att vi inte kunna behålla dig längre hos oss.
annett. Inte behålla mig? Och jag, som tänkt att alltid få vara hos mamsell; jag skulle vantrifvas om jag inte fick tjena den enda, som varit god emot mig, och det har mamsell alltid varit — jag begär ingen lön, ingenting, blott jag får stanna qvär. Jag skulle gråta mig till döds, om jag nödgades flytta från den enda jag hållit af — så mycket hållit af. (Kysser Emelies hand.)
värja och pistoler, och i denna stund har han kanske dödat honom.
wadd (med ett sönderslitande utrop). Dödat honom, olycklige Adolf! (Han svigtar.)
katharina (håller honom uppe och hjelper honom att sätta sig på stolen, som står nära logen). Morbror! Ack, min Gud!
Källa: Project Runeberg ·
