Sida 211
tredje akten".
211
Sång N:o 17.
Mel.: »Kristallen deu üna».
annett.
Ack . ja, låt mig ständigt hos eder få vara, Den enda önskan jag har, När de stolta vännerna bort från er fara. Den stackars Annett dröjer qvar. Hon dröjer qvar och skall ej fara,
Skall ej på kärlek och trohet spara,
När döden en gång henne tar Och slut är på sorgernas dar, Hon ensam bland alla er tillgifven var.
{Trycker Emelies hand till sina läppar.)
portvakten (till Katharina). En för hastig lycka åstadkommer alltid själsskakning.
katharina (till portvakten). Tack! Nu kommer han sig före! (Portvakten går tillbaka i sitt rum.)
annett (med känsla). Ack. mamsell! Jag får ju bli qvar hos min goda matmoder, jag får ju det? Och äfven Fredrik har föresatt sig att nu, som hittills, tjena kommerserådet.
Fredrik. Ja, ja, tillåt mig det, herr kommerseråd!
emelie (rörd). Nå väl, pappa, böra vi inte häri finna någon tröst?
kravel (går långsamt mellan de begge domestikema) Jo, jo ...
wadd (med svag röst). Dödat honom, han?
Källa: Project Runeberg ·
