Sida 219
t hk dje akten.
219
Elfte scenen.
DE FÖRRE. KRAVEL, stödd mot EMELIE. ANNETT följer efter, bärande askar. FREDRIK bär kontorsböcker. De inträda långsamt från höger.
kattklo. Herr kommerseråd!
kravel (förvånad öfver hans drägt). Hvad ser jag? — Hvad betyder det?
kattklo (bemödar sig att skratta). Ja, ja . .. ni ser, jag bedrog er inte . . . det är min skälm till brorson, som man säger i komedien! (Han visar på Adolf.
kravel (förvånad). Er brorson! Den der unge mannen? emelie. Herr Adolf? kattklo. Jag väntade just på honom, jag väntade honom bestämdt.
(Nn synes en trappa upp Noach, portvakten, de båda bärarne — betjenterua bärande knyten, gamla stolar, tältsängar, kärl, en gryta, den man sätter på kaminen som en vas, etc. Noach bär på hufvudet en madrass; Kristoffer slutar tåget, gående stolt med en stekpanna på axeln och har i handen ett ljus, det han bär i veken.)
kravel (till Adolf). Jag lyckönskar er, min herre, till denna lyckliga förändring. (Ser i på Wadd.) Jag förmodar, att
Källa: Project Runeberg ·
