Sida 254
254 mag i steB blackstadius.
blir retad, då är jag gruflig — ja, riktigt faslig. Och stark är jag — mycket stark, ja det är jag visst, det —• jag är som den värsta oxe. När jag var student i Lund och kom i slagsmål, så sade de alltid: se der kommer Blackstadius, den oxen! — Alldeles, alldeles. — Jag är ryslig att slåss, jag är oförsigtig, jag ser ingenting, jag väjer ingenting — jag slår ihjäl dem jag får tag i och dem jag inte får tag i -— kom hit bara — är det någon som har lust? Ad arma, ad armal (Svänger armarne omkring sig.) Jag är riktigt
blodtörstig, jag sparkar, jag bits, jag stångas--jag slår
ihjäl generaler, amiraler, linealer, käringar och torndyflar och mej sjelf på köpet — alldeles — burr! (.Hoppar till förskräckt.) Hvad var det! — Jag tyckte det var någon som lurade på mej I — Jag är så nervsvag, men det rår jag inte för — det har jag varit ända se'n jag hade messlingen och var på mitt fjerde år. Jag känner mig riktigt illamående
— det är som om jag hade konvulsioner i knävecken — hå-hå, ja-ja! — Här har jag nu sprungit hela aftonen, så jag har blifvit lika lam som Vulcanus; men min Venus med Halmstadlaxen har jag inte ännu träffat. Hvar jag kommer hör jag inte annat än hostningar och nysningar och så fullt med qvinnfolk se'n — alldeles ja. — Bara det är frågan om att få sej en man, så regnar det qvinnfolk ner från månen.
— Hvar kan hon hålla till, min sötunge till fästmö? Hon springer väl efter den der enslingen, så att benen flyga som vingarna på en väderqvarn — alldeles ja. — Fru pensionärskan — vacker lärmästarinna, ha-ha-ha! Jag tycker så långnäst hon skall bli, när hon i enslingen upptäcker min fysionomi. [Tre hostningar höras.) Tyst, se der ha vi käringen 1 (Hostar tre gånger.) Nej, men se bara hvad fruntimmershattar under lyktorna der borta! Man skulle kunna så en hel linåker dermed. Jag tycker väl det kunde bli någon öfrig åt mej — alldeles ja! (Springer ut.)
Sjette scenen.
FRU KASTANIE d. ä. (allena).
Jag tyckte det var någon som svarade. — Min kära ensling låter bra länge vänta på sej. Nå, den väntar aldrig för länge som väntar på något godt. — Jag känner mej så besynnerligt stämd — det är någonting högtidligt som fore-
Källa: Project Runeberg ·
