Sida 253
andra akten.
253
lisett (afsides). Han kommer närmare — det kokar i mitt bröst som i en kastrull. (Drar floret för ansigtet.) En sjöman! — Han har säkert förklädt sig. (Högt.) Är det ni?
sjömannen. Ja, det är jag — lisett. Hur står det till?
sjömannen. Åh jo, det går för fördevind, som man säger. (Afsides.) Det var en babian att vara svart.
' lisett (afsides). Han funderar visst på att säga mig någon artighet. (Högt.) Ni har då fått biljetten? sjömannen (förvånad). Biljetten? lisett. Ni vill då verkligen gifta er? sjömannen. Gifta mej? — Ska jag gifta mej? lisett. Ni har ju annonserat i Dagbladet? sjömannen. Ja, visst har jag annonserat! lisett. Att ni vill ha er en hustru? sjömannen. Nej fan! Jag ville köpa mej en blank-lädershatt.
lisett (förskräckt). Är ni inte landtbo? sjömannen. Åh, gå nu för — jag en landtkrabba! Jag är matros på Preciösa, mamsell lilla!
lisett (skriker). Ah — — (Springer ut.) sjömannen. Stopp, maskin! — Den prisen måste jag lägga vantarne på! (Springer efter Lisett, men mött,r i detsamma Blackstadius, hvilken han drager fram på scenen.) Se så, min sköna, hvad flagg för hon?
blackstadius (skriker). Hjelp! —- Jag är plundrad! Jag är mördad!
sjömannen (stöter honom ifrån sig). Töcken skråpuk jag fick tag i! (Springer ut.)
Femte scenen.
BLÄCKSTAD1US (allena, klädd i gammalmodig kapprock med flere små kragar).
Aj, aj! Mina leder ä' krossade — han hade fingrar som båtshakar, den vargen 1 Alldeles ja — uff. Det är bra olyckligt, att när jag blir förskräckt, är jag som jag vore rädd; •— men det ligger inte i min natur annars — ingalunda — ty när jag väl får besinna mej och när jag
Källa: Project Runeberg ·
