Teaterstycken 1

första. akten.

2S1

Drick — när de fulla bålarne glindra! Njut — när de sköna ögonen tindra! Fruar, mamseller och fröknar med fler, Ger jag mitt hjerta — och ändå mer.

Nå, hvad går åt dig? Visa mig ditt hjertas blessyrer, och jag ska se efter i min hjernas apotek om jag inte har någon salfva för dem.

tyrén. Min morbror Appellind reser bort i dag för att gifta sig i Vesterås. Hans kusin, Tegelmark, den dummaste bland alla patroner, far också i dag för att gifta sig i Upsala. —■ Hela verlden gifter sig, men jag .'. .

wigilander. Dör som ungkarl! Så gör ju nästan alla hyggliga ungkarlar nu"för tiden.

tyrén. Du skrattar nu åt allt; men jag kan inte med den saken, ty jag är kär. olyckligt kär!

wiGiLANDER. I hvilka då? Är det flere än ett dussin?

tyrén. Ett dussin? Jag tänker att en enda är mer än nog; det har gjort mig tillräckligt med bekymmer. Du mins väl, att när vi i våras voro i Upsala, gjorde jag bekantskap med rådman Barkmeijers dotter, en ängel i qvinno-hamn; men har du hört på maken till otur? Utan att jag anar det minsta, friar Appellind, på sin kusins vägnar, till flickan, får både hennes och faderns löfte, och innan aftonen är den värde patronen i Upsala och tar bort henne från mig.

wigilander. Hör du, då har jag varit lyckligare än du! Du kommer ihåg, att den der rådmannen äfven hade en systerdotter hemma i sitt hus, som heter Wilhelmina. Hon blef kär i mig, och det har jag för längesedan ursäktat henne. För några dar se'n var jag i Upsala; hon beklagade sig öfver sin morbror, en gnidare, skapad enkom för att martera menniskoslägtet. Verlden hade bestämdt gått under, om den karlen blifvit kejsare, i stället för han nu är garfvare och rådman i Upsala. Nu ville han dertill på köpet promt gifta bort henne med en gammal förläst magister, — binda en vacker, tjuguårig flicka vid en utsliten pergamentsrulle, det är ju himmelsskriande, det! Hon ville på hvad vilkor som helst komma ur tyrannens klor, och jag tillbjöd henne en fristad i mitt rymliga hjerta. Hvad gjorde hon då, menar du? Jo, i går följde hon utan krus.

Teaterstycken. i. 18.